Vem är jag?

I dag var jag på Anhörigcentret och fick prata av mig en del men jag fick även veta att det ska bli vissa förändringar inom centret då kommunen har köpt upp verksamheten.

Förändringen för mig blir att jag inte kommer att ha kvar min samtalskontakt utan kommer att få en ny. För det första känns det jobbigt eftersom kemin stämmer så otroligt bra mellan oss och tillsammans med henne har jag kommit en bra bit på väg då det gäller mammarollen och att hitta mig själv som person.

Det jag även tycker är jobbigt då det gäller att få en ny kontakt är att jag måste börja från början dvs att åter igen berätta om min dotters problem, när de började, hur det var mm.

Jag önskar att jag kunde fortsätta där jag är nu men tyvärr blir det inte så.

Den dagen får jag tackla när den kommer och ta vara på de gånger jag kan ha samtal med min nuvarande kontakt.

Det är så "lätt" att fastna i en roll men desto svårare att ta sig ur den. Det var kämpigt att släppa vårdarrollen och bli enbart mamma och det jag nu försöker med att hitta är mig själv.

Det är jätte svårt att hitta tillbaka till min egen person och söka reda på "vem är jag idag?"

Alla åren som mamma och vårdare har varit så starka roller för mig så att jag sakta men säkert tappat bort mig själv. Det närmaste en beskrivning jag kan komma är att jag gått vilse i mig själv och att jag nu får försöka att hitta mig själv igen och sedan ta reda på vem jag är.

Hur gör jag det? Jag vet faktiskt inte! Kanske genom att ta reda på vad jag önskar och vill göra för egen del och att kanske lyssna mer på mitt inre och följa de känslor som känns positiva för mig.

Låter snurrigt, jag vet men jag är osäker på hur man kan hitta och plocka fram sin egen person/personlighet.

Tror att det blir en spännande utmaning även om den säkerligen kan bli nog så jobbig.

Styrkekramar till er alla!

Zita