Flytt på gång!

I dag har jag varit och tittat på en lägenhet åt min dotter och det var en väldigt fin och ljus tvåa.

Så nu blir det för Linda att äta, drick och jobba på så att vi tillsammans kan börja att packa och dona hemma hos henne.

Eftersom lägenheten ligger på en gård en bit från mig och vi inte alls kan se varandra så tycker jag att det känns ok att hon bor i samma område.

Den dagen det är dags att ta itu med allt får jag resa på mig från bänken och hoppas att jag är så pass utvilad så att jag känner att mina krafter har återvänt till mig.

Jag ska snart laga mat som jag ska bjuda en god vän på och senare i kväll ska vi åka in till sta'n och gå på en gaidad tur som ska ge oss lite kunskap om Linköpings blodbad.

Kan vara intressant att höra någon berätta om detta.

Önskar er alla en skön kväll!

kramar

Zita.

En god natts sömn önskar jag er alla!

Zita.

Trött och sorgsen!

Denna ödsliga bänk lockar till att sätta sig på för att se ut över hav och moln!

Får en trött, sorgsen och orolig mamma lägga sig ner, lyssna till vattnets kluckande och se molnen som sakta rör sig på himlen?

Får denna mamma ligga där, vila och blunda för att drömma sig bort från verkligeheten?

Får denna mamma ge efter för sin smärta, sorg och skrika ut sin förtvivlan så det ekar över vattnet?

Vad händer om denna mamma inte orkar resa på sig, inte hittar sin ork, sitt go, sin vilja och glädje?

Just nu befinner jag mig på denna bänk och det känns som att jag inte orkar att resa mig upp och gå. Jag tittar på molnen som sakta rör sig, följer dess gång och vet inte hur länge jag kommer att ligga på bänken. Kanske bara så länge, att jag hittar min inre styrka igen, min envishet, optimism och glädje.

Jag vet inte! Jag vet bara att jag känner mig fruktansvärt sliten, trasig, slutkörd och fruktansvärt sorgsen.

I väntan på att molnen ska skingras, solen titta fram och väcka mitt livsmod och livsglädje så ligger jag på bänken och bara vilar!

Det här blev ett lite egendomligt och lite rörigt inlägg men......just nu känner jag så här!

Styrkekramar till er alla!

Zita.

Tillvaron nu!

Nu är det en tid sedan jag skrev här på bloggen och jag känner att jag vill uppdatera försöka att uppdatera lite!

Min dotter har tillbringat minst två nätter i veckan hos mig eftersom jag varit mån om att hon ska få vara utanför avdelningen en del. Det är även viktigt att hon får föra en så social tillvaro som möjligt genom att delta i sådant som sker utanför avdelningen.

Då Linda är med mig går det jättebra med mat och dryck, på helgerna blir det även festande på lite godis och i bland glass.

Hon har sovit hemma hos sig då och då och det är viktigt att hon vänjer sig vid det eftersom det ju är avsikten att hon ska kunna klara sig själv igen i sin lägenhet.

Min dotter skulle vilja få komma till mig lite mer men det blir hon inte hjälpt av i längden och det är även så att jag inte skulle klara av mer eftersom jag måste lyssna till mina egna behov oxå.

Sanningen är även den att vi skulle slita på vår relation onödigt mycket om vi tillbringade mer tid tillsammans och jag vill inte att den ska bli sämre på grund av att vi tröttar ut varandra.

För min egen del har tillvaron känts ganska bra under sommaren även om jag känner att det lätt gungar under mina fötter då något sker som har med Linda att göra.

I dag har jag haft avslutningssamtal på Anhörigcenter. Det beror dels på att henne jag gått hos slutar och ett det ska komma en ny men det beror även på att jag just nu känner att jag inte har så stort behov av att gå på samtal.

Det ska eventuellt bildas en grupp där föräldrar eller anhöriga till någon med snarlika problematik som Lindas och den har jag anmält mitt intresse till. Jag tror det kan vara väldigt givande att träffa andra föräldrar som befinner sig i en snarlik situation och där vi kan utbyta tankar och erfarenheter med varandra.

Personligen är jag inte så mycket för att delta i grupper men detta blir en liten grupp och där jag känner att det kan ge något.

Ja, det blev en liten uppdatering av min tillvaro som den ser ut nu. Hur den ser ut om ett par dagar har jag ingen aning om eftersom det kan bli snabba kast beträffande min dotter.

En dag i taget och försöka att ta vara på den, stanna i den och njuta av den efter bästa förmåga......det är så min tillvaro gestaltar sig nu och har gjort länge.

Varma tankar och kramar till er alla!

Zita

Tankar

Önskar er alla en skön och fin helg!

Kramar och tankar till er

Zita

Ger er alla en varm tanke och styrkekram!

Zita

Just nu ler livet!

Just nu känns livet ganska behagligt även om jag fortfarande tar en dag i taget.

Kontakten med min dotter är för närvarande lugn, mysig och glädjefull. Vi har fått in skrattet och humorn i vår relation igen vilket jag känner är oerhört värdefullt.

Förra veckan var jag hos min syster från tisdag-fredag och det var väldigt mysiga och sköna dagar.

På fredagen mötte jag och systern upp Linda i Norrköping och gemensamt åkte vi till min lillasyster för att gratulera henne. Vi hade en trevlig stund där och vi blev bjudna på smörgåstårta och paj till kaffet.

Linda och jag tog senare pendeln hem och hade en mysig kväll tillsammans. På lördagen unnade vi oss en riktig slappardag och på söndagen efter lunch åkte hon hem till sig och Mysan.

Jag fylls av glädje och njuter av att se att min dotter just nu mår ganska bra både psykiskt och fysiskt. Visst har hon en lång väg kvar att vandra men det går betydligt lättare att stå vid hennes sida, stötta henne när hon inte är så tungsint och pessimistisk som hon varit tidigare i omgångar.

På torsdag åker vi till Skänninge marknad tillsammans med min lillasyster med man. Det är flera år sedan jag var där och därför känns det kul att åka dit.

Linda stannar hemma hos mig till lördag och åker efter lunchen

Önskar er alla en fin sommarkväll!

Kramar

Zita.