Frostblommor!

Det växte en blomma på rutan

så gnistrande vit och skör,

vatten levde den utan

och sol var den inget för.

Förundrad jag såg den knoppas

och gladde mig tyst därvis,

jag kunde ju bara hoppas

den hann på sin korta tid.

Var knopp blev en liten stjärna

som levde där utan rot,

jag sökte dess skönhet värna

men säg vad skulle jag gjort?

Jag kunde ej sol förjaga

från blommor av frost och snö.

Så sakta en vintersaga

på fönsterrutan fick dö.