Den kalla vintern håller sig kvar med ett riktigt grepp. Då jag var ute på min promenad så bet den isande kylan ordentligt i ansiktet.
Nu längtar jag onekligen efter vår och dess värme men den kommer väl när den kommer.
I går var jag och min dotter på sta'n, tog en fika och små shoppade. Vi skiljdes åt vid busshållplatsen för att åka hem. Då jag varit hemma en kort stund, ringde Linda och berättade att hon var på akuten för att hon hade ont i bröstet vilket efter undersökningar visade sig inte vara hjärtat utan ångestrelaterat.
Det kändes väldigt skönt att det inte var hjärtat som ställde till det.
Efter att hon fått svar på alla prover (som var bra) bestämde vi att hon skulle komma hit för att äta mat och sova.
Hon åkte som vanligt in till sta'n och åt frukost med sitt stödteam och jag avnjöt min tillsammans med dagstidningen.
Eftersom Linda upplever att det är väldigt jobbigt och oroligt under tiden som utredningen på går, växlar hon väldigt lätt i humöret. Jag försöker att inte åka med i hennes humörsvägningar men lyckas inte alltid så bra.
De flesta utredningar som görs upplevs nog av många som väldigt jobbiga och jag förstår att så är fallet. De blir en väldigt stark insyn i ens privatliv eftersom det är så enormt mycket frågor som ska besvaras, muntlig och på papper.
Jag precis som dottern tycker att det ska bli skönt då denna utredning är klar men jag känner mig tacksam över att den äntligen blev av. Om eller vad den kommer att visa det får vi svar på den dagen vi gemensamt ska gå för att träffa läkaren eller vem det blir.
I morgon ska jag möta upp Linda i sta'n för att hon ska följa med mig hem. Vi ska ha en mysig kväll tillsammans med mat, dryck och en Dvd film. På lördagsmorgonen åker Linda i väg till sin praktikplats och senare åker hon hem till sig och Mysan.
Nu ska jag sätta mig i min sköna fåtölj med en mugg te' och se lite på TV
Sköt om er!
Kramar
Zita
Ja visst var det kallt ute idag usch.
SvaraRaderaja utredningen är jobbigare en vad jag trodde att den skulle vara (suck)
Ska bli skönt och mysigt att komma till dig i morgon
kram
*Kramas*
SvaraRaderaKort kommentar men mitt ♥ säger mer/Annmi
Ja håller med om att alla utredningar är jobbiga. Vi har ju haft en jobbig månad med Tjabos utredning och även min diagnos.
SvaraRaderaVilken tur att det inte var hjärtat som spökade. Jag har också haft så där när jag var yngre och fick åka till sjukhuset och de gjorde en massa undersökningar men hittade inget, så det var nog också ångestrelaterat, fast då trodde de att det var nån slags infektion i en muskel i närheten av hjärtat också. Kram och ha det så bra!
hej
SvaraRaderaSkönt att utredningen kommit igång!
Fick min första utredning för ca 3 år sen... men då sa de att det inte va adhd, även om mitt nuvarande beteende var så. Eftersom jag som barn inte var typisk adhd-aktig.
Men de räknade på hur pojkar var... flickor kan va helt annorlunda.
Jag ville ha ny utredning delvis pga detta, men även för att jag under första haft enorma dagliga doser benzo i många år (läkares ordinationer).
Avgiftades på sjukan sommaren 09. Nåt drygt halvår senare när mesta av abstinensen lagt sig började vi prata om ny utredning.
Blev inte riktigt så... blev bara att en psykolog kollade papprena från förra och sa därför Nej till ADHD.
Men trägen vinner!
Fick diskutera med en annan o bättre läkare, och såsmåningom kom vi lite på vägen. Tyvärr slutade han, men som tur var hade ett beslut tagits. Jag skulle få testa Concerta samtidigt som jag gjorde löpande QB-test inför varje höjning + fys-koll.
Nya läkaren skrev ut Concerta och testerna gjordes.
Testerna var för att se hur det påverkade mig objektivt. Resultatet var enormt!
Nu har jag en dags-dos på 90 mg Concerta och har aldrig mått bättre!
MEN... vad jag EGENTLIGEN skulle skriva i denna kommentaren, var att i princip alla centralstimulantia minskar aptiten!
Eftersom jag helt kommit bort från allt vad heter ätstörningar och dessutom är uppmärksam och vägrar en ge ÄS ens en chans att komma tillbaka, så kan jag hantera det.
Jag har gått ner 6 kg sen oktober iallafall (slutat små-äta), och det är ok för mig eftersom jag ligger på övervikt-strecket (gränsar nu).
Men jag vet flera som inte blivit helt fria från gammal ÄS och som rasat till anorexi nu.
Trots att de inte strävat efter det.
Känslan av hunger är vag för mig. Jag äter ju ändå, för jag vet att man ska ju det.
Dessutom kan kroppens andra signaler va lite kassa... som tex att man behöver ta en paus, vila osv.
Vissa läkare vet jag oxå att de inte skriver ut adhd-medicin om man är underviktig...
Jag hoppas verkligen att utredningen ger svar. Jag menar bara att Linda MÅSTE va uppmärksam på detta. MÅSTE hålla rutinen trots att det känns som det inte behövs.
Klarar hon det har hon en härlig tid (om hon får diagnosen) framför sig sen. En tid med mindre kaos, förvirring, kasst minne, stress osv.
Funkar medicinen bra, blir livskvaliten verkligen SÅ mycket bättre!
Kram
Ps: jag kollade puls, BT och vikt varje vecka i början. Nu är det nån gång i månaden. Men tyvärr tar inte alla läkare sånt på allvar.. en vän till mig i skåne har aldrig gjort det... medans de här där jag bor t o m har ett schema på hur sånt måste kollas.
Hjärtpåverkan finns bla med i biverkningar tex...