Samtal och vård! Jaha?

Linda ringde och frågade om jag bjöd på efter middagskaffe och eftersom jag inte skulle göra något särskilt så sa jag att det gick bra. Då hon kom fikade vi och hade en trevlig stund tillsammans, jag frågade om hon ville äta mat med mig eftersom hon skulle åka iväg med sin kontaktperson lite senare.

Hon tackade ja till mat och hon gjorde köttfärssåsen som blev väldigt god. Efter maten blev det en liten kopp med kaffe till och sedan kom kontaktpersonen och hämtade henne.

I morgon ska jag möta Linda i stödteamets lokaler i sta'n, vi ska ha ett familjesamtal med hennes stödpersoner. Har ingen aning om vad det ska handla om men vi hade ett på eftersommaren och då sa de något om att vi ska ha det någon mer gång. Ja,ja, jag får se vad det kan ge, något bra kanske det för med sig.

Jag vet! Jag låter otroligt entusiastisk :-) Men det är nog så att jag har inte så mycket tilltro kvar till något som har med Lindas vård att göra och min optimism beträffande vården har jag nog förlorat för länge sen.

Just nu upplever jag det som att det bara lunkar på i stilla mak men jag kan inte se någon radikal förändring och sanningen är nog oxå den att jag känner mig oerhört trött på allt vad vård heter.

Det som jag kan se och som jag tycker är otroligt bra av Linda, det är att hon går till sin praktikplats och då med glädje och jobbar otroligt mycket och bra. Det är jätteroligt att få höra henne berätta om allt beröm hon har fått.

Innan hon gick dit i fredags var jag väldigt undrades om hon skulle ta steget och jag måste erkänna att jag var väldigt tveksam till att hon skulle våga. Men det gjorde hon och jag kan inte annat än säga att jag är stolt över henne för detta.

Det finns ett par andra tillfällen då hon skulle ha deltagit i andra saker men det blev inte av för henne och av den anledningen kände jag stark tveksamhet inför den här praktiken.

Men hon fixade det!

Kramar till er.

Zita