Plågsamma minnen!

Jag och min dotter pratades vid i telefonen för en stund sedan, det var ett lugnt samtal men det väckte en hel del känslor till liv inom mig.

Det gör mig så ont och mitt inre fylls av en stor, tung sorg över de svårigheter hon upplevt under så många år.

Det första behandlingshemmet hon kom till orsakade henne verkligen mycket lidande och smärta även om jag var tvungen att lita på de som sa sig var proffs och i klartext talade om för mig, att behandlingshem var bästa sättet att hjälpa Linda på.

Det blev inte att hjälpa, det blev att skälpa och istället göra hennes mående sämre och problemen större.

Fast jag vet att jag då inte hade något alternativ, så gör det ont i mammahjärtat eftersom jag så innerligt önskade att Linda skulle få hjälp så att hon fick må bra.

Jag är glad över att jag var den "besvärliga" mamman som ofta var hos henne och i frågasatte väldigt mycket runt hennes behandling och hon var även hemma på permission ofta.

Jag vet inte hur många gånger jag var på väg att ta hem Linda från detta ställe men fick alltid motfrågor som vad har du att erbjuda i stället?

Ja, vad hade jag att erbjuda? Ingen skolgång, ingen psykologisk hjälp, ingen kunskap i hur jag bäst hjälper henne med den problematik hon hade.

Det jag hade att erbjuda var min kärlek och omsorg och även om detta var oerhört viktigt att få och känna för henne, så räckte det inte vilket jag var alltför väl medveten om.

Det känns tungt och smärtsamt att skriva om detta eftersom de såren aldrig läkt, så börjar de lätt att blöda och göra ont igen.

Ibland är det svårt att få gamla sår att läka, även om de slutat blöda så är det lätt att de blir blödande igen.

Det som känns bra angående detta behandlingshem är att jag anmälde de till socialstyrelsen vid ett flertal tillfällen och att jag även drog in dagstidningen i det hela och detta blev en bidragande orsak till att behandlingshemmet fick läggas ner.

Ni kan tro att det kändes underbart skönt för både mig och Linda då vi fick vetskap om detta!

I dag blev det ytterligare ett långt inlägg men jag hoppas att jag inte tröttar ut er helt!

Sköt om er och ha en trevlig kväll, själv ska jag nu njuta av en varm mugg te' och sätta mig i soffan och se lite på TV.

Kramar Zita.