Lättlurad och godtrogen mamma!

I dag då jag gick min långpromenad så lät jag mina tankar flöda fritt och helt plötsligt var jag tillbaka i den tiden då Linda började att banta.

Jag funderade på hur lättlurad och godtrogen jag var då min dotter lovade och bedyrade att hon åt sina måltider och inte var ute och gick sina promenader för att gå ner i vikt utan för att det var skönt.

Jag mindes att jag ringde och frågade henne om hon bjöd på en fika om jag tog den vägen då jag var ute och gick och hur hon kom med svar: att hon skulle vila eftersom hon var trött efter städning mm. mm.

Samtidigt mindes jag hur vi satt i gröngräset vid ån, fikade och åt glass på burk och någon kaka. Sådana stunder var mysiga och det fanns inte en tanke hos mig då, att vi inom en snar framtid skulle få slåss mot en ätstörning som sakta men säkert smög sig in och skulle ta massor av min tid och ork.

Jag kan inte alls säga när jag blev på det klara med att min dotter lurade mig, manipulerade och ljög om maten. Tänker jag tillbaka på den tiden nu så är det som att det finns ett tjockt, svart moln som täcker den tiden och som gör att jag inte kan minnas då jag blev på det klara med att hon gick för långt i sin bantning.

Det jag minns är att jag pratade med henne om riskerna och vad det kan leda till vilket hon var medveten om men hon tog inte till sig det jag sa utan fortsatte sin väg.

Hon var en vuxen person och jag kunde inte göra annat än att prata med henne och gå till henne för att äta mat med henne så ofta jag kunde och så ofta som hon tillät. Mest fick jag rätta mig efter det sistnämnda, hennes tillåtelse.

Då vi pratade i telefonen bedyrade hon att hon hade ätit sina måltider vilket hon gjorde i början men vad jag då inte hade den ringaste aning om , var att hon hade börjat att kräkas efter en del måltider.

Jag minns inte alls när detta uppdagades för mig. Kanske då hon blev inlagd på psyk första gången?

Det som har varit svårt och är fortfarande väldigt svårt är dessa eviga lögner och löften.

Innan Linda fick sin ätstörning så var hon väldigt ärlig och stod för de fel hon gjorde, likväl som hon höll de löften hon gav.

Jag gick från att lita på min dotter till misstanke, misstro men ändock kvar stod hopp om att sanning och löfte skulle vara hållbara, fortsatt misstanke och misstro som växte sig starkare för var gång det visade sig att allt såg annorlunda ut än det Linda sagt och lovat.

Till slut kvarstod bara smulor av tilltro och tillit till det min dotter sa men forfarande ville jag som mamma så gärna kunna tro på henne.

Jag önskade så starkt att jag åter igen skulle kunna lita på det hon sa och hennes löften fullt ut, så under en lång tid var jag fruktansvärt vilse och visste inte längre vad jag skulle kunna lita på av det hon sa.

Det är svårt att känna förtroende och en tillit igen då jag blivit sviken och besviken så otroligt många gånger och jag är medveten om att det kommer att ta tid för mig att åter igen kunna känna de starka känslor jag tidigare hade då jag kunde lita och tro på min dotter.

Min starka önskan och mitt mål är att vi en dag åter igen kan mötas på sanningens och löftenas väg och att Linda då verkligen visar till hundra procent att det hon säger är sant och att de löften hon ger hålls.

Förtroende och tillit får man kämpa för så att det kan uppnås och det är på den vägen min dotter nu befinner sig och har kommit en liten bit på väg. Hur långt det kan bara hon svara på.

För mig är det de påtagliga bevisen som gör att jag kan bygga upp tillit och tilltro till det min dotter säger

vilket innebär att jag med egna ögon måste se en viktökning hos henne.

Just nu känns det som att vi drar åt samma håll och jag hoppas att vi kan fortsätta så och att vi en dag med gemensamma krafter kan nå vårt mål.

Att vi en dag tillsammans nått fram till målet dvs ett friskt och normalt liv, där hon känner att hon mår bra och har en tillvaro som hon trivs med och som för henne är värdefull.

Den dagen kommer det andra som jag skrivit om, till mig som en bonusgåva.

Oj vilket långt inlägg det blev! Orkar ni läsa detta är ni fantastiska!

Ha en skön söndagskväll!

Kramar till er alla

Zita.