Känslomässig slitning!

Det gick bra för min dotter då hon var och åt lunch på avdelningen. Hon gick dit med ångest och oro men fixade det ändå och det tycker jag var jätte bra gjort.

Eftersom det var där hon blev intagen då hon var väldigt sjuk, förstår jag att det måste ha varit många blandade känslor som kom över henne då hon befann sig där.

Men nu har hon varit där och klarade av det bra så nu kan vi lägga det bakom oss för den här gången.

I morgon ska Linda åter igen inta sina måltider med sitt stödteam vilket känns väldigt skönt. Det känns skönt eftersom jag inte alls behöver vara aktiv i detta med maten, istället får jag lite välbehövligt andrum.

Känslomässigt är det svårare att få ett andrum eftersom jag inte bara kan lägga den biten åt sidan efter att hon varit här i flera dagar. Även om jag inte är aktiv som "vårdare" längre så är jag än dock mamma med många blandade känslor som skiftar väldigt snabbt beroende på det som sker.

Då min dotter äter och mår bra efter omständigheterna så mår jag oxå rätt bra men blir det en nedgång så är det svårt nu för tiden att ha tillräckligt med ork för att stå kvar som en stadig klippa.

Det har jag klarat av i många år men åren har nog tagit ut sin rätt genom att minska min ork och mitt tålamod och jag kan bara hoppas att orken sakta kommer tillbaka den dagen min dotter jobbat sig fri från sin ätstörning. Tålamodet bekymrar jag mig inte för eftersom jag är väl medveten om att det kommer tillbaka så fort det blir bättre perioder.

Det jag känner för min egen del och som sliter hårt på mig, är denna känslomässiga berg och dalbana som jag hamnar i allt för ofta , beroende på vad varje dag bär med sig för svåra/jobbiga händelser och även glada sådana. Ibland är det svårt att växla mellan detta och då kan jag uppleva det som rena kaoset inombords. Förr var detta lättare men nu måste jag smälta den ena känslan innan jag kan börja snudda vid den andra.

Ja det är tufft att vara förälder till ett barn med en ätstörning men då orken tryter lever ändå kärleken vidare. och den ger mig kraft att fortsätta kämpa och stötta min dotter.

Mitt hopp, min önskan är att få se min dotter må bra och att hon en dag finner den tillvaron som hon trivs med och som berikar henne.

Det är mitt mål och jag hoppas jag och min dotter kan dra åt samma håll!

Min styrka och kärlek till dig min dotter!

Alla ni andra underbara, fantastiska människor ger jag en varm tanke och kram!

Zita