måndag 10 januari 2011

Vad händer?

Linda ringde mig tidigare idag och berättade då att hon inte nått den vikt som var bestämt att hon skulle nå denna vecka. Det felades ett ynka litet hekto och vad som sker på grund av det vet jag inte än.
Hennes kontakt på öppenvården skulle ta kontakt med läkaren och anser han att hon ska läggas in av den orsaken, så kan vi inte påverka det på något sätt.
Även om jag inte vill att hon ska läggas in så är det en del av överenskommelse i den planering som har gjorts och ska jag vara helt krass så anser jag att planeringar är till för att följas.
Tyvärr har psyk varit otroligt dåliga på att följa planeringarna till fullo.
Vi kan ta näringsdryckerna, det finns en ordination på tre stycken näringsdrycker om dagen men istället för att stenhårt följa det så kan det sägas:"det är bra om du tar tre men klarar du bara två så är det bra."
Men att återgå till inläggning på psyk så ska jag vara ärlig och säga att jag inte tror på det. De har ingen nämnvärd kunskap då det gäller ät störningsproblematiken, de sätter fram en näringsdryck och säger att den ska drickas men det är ingen personal som är med eller stannar kvar efteråt. Även om det är bestämt att det ska vara matvak så fungerar det tråkigt nog inte i praktiken.
Mina erfarenheter från psyk är att det fungerar mest som en förvaring och vem blir hjälpt av det då det gäller exempelvis en ätstörning?
Men som sagt vi får se vad som händer och sker. Kanske får det gå ytterligare en vecka med ett annat viktmål än denna vecka och då gäller det för min dotter att kämpa stenhårt.
Önskar er en skön måndagskväll!
Kramar
Zita








3 kommentarer:

  1. Vad tråkigt att din dotter inte nådde överenskommen vikt. Ja, vad gör man. Kämpar vidare. Och det är alltid en avvägning mellan vad som är bäst, inläggning, eller ej. Kram till dig och din tjej.

    SvaraRadera
  2. Så tråkigt :(
    Håller tummarna /Kraaaaaaaaam

    SvaraRadera
  3. Hejsan.
    Tack så jätte mycket, det betyder massor.
    Jag läser din dotters blogg och måste säga att du verkar vara en underbar mamma som gör allt för att ge sitt fulla stöd. Förstår att det måste vara hemskt att stå bredvid. Jag önskar att min omgivning var helt ovetande samtidigt som jag mår bra av att ha dem omkring mig.
    Kram

    SvaraRadera