Längtar efter resultat!

Ojdå! Hur ska jag kunna skriva här när klockan plingar så fort?

Fortsätter den i den här takten så går tiden snabbt till nyår. ;-)

I dag har jag gått en liten sväng ute och njutit av vårt fina vinterväder. Kändes skönt att komma ut lite och få fylla lungorna med den friska luften. I morgon hoppas jag på att orka gå en lite längre runda.

Kondition är verkligen en färskvara, kände mig flåsig, varm och trött då jag kom in så nu måste jag börja jobba upp min kondis igen.

För övrigt flyter dagarna på, Linda är i gång med sitt stödteam igen och intar sina måltider tillsammans med dem och det känns bra eftersom vi umgåtts flitigt i flera dagar under julhelgen.

Jag känner att jag behöver få vara ensam några dagar nu och bara "få vara".

Det är inte det att det inte fungerar bra då Linda är här, för det gör det men där emellan behöver jag få rå mig själv för att orka med att umgås nära varandra igen.

Ibland känner jag en viss uppgivenhet då jag tycker att allt bara flyter på och ingen större förändring blir synbar. Det har gått så många år nu och det känns som att vi snart får nå ett synligt resultat. Det skulle vara en positiv upplevelse och en morot för att kämpa vidare i kampen.

Det är ju faktiskt så att vi föräldrar och anhöriga drabbas hårt av att gå sida vid sida med någon som har en ätstörning eller något annat problem.

Jag känner mig mellan varven väldigt trött, sliten och uppgiven. Ibland undrar jag var jag ska finna ny kraft för att fortsätta att stötta min dotter och ibland flyter det på utan att jag reflekterar alls i de banorna.

Jag tar en dag i taget och hoppas på att en förändring i sinom tid ger sig till känna så att jag får glädjas åt ett positivt resultat.

Önskar er alla en mysig måndag!

Varma vinterkramar

Zita