Idag har jag njutit av en lång, skön promenad i solen. Då jag kom hem smakade det gott med en mugg kaffe på balkongen.

För någon timme sedan ringde Linda och grät i telefonen. Hon var ledsen över att ha ät störningen att slåss mot och över hela den situationen hon befinner sig i.

Det skär i hjärtat på mig då jag hör hennes djupa förtvivlan men vad kan jag göra mer än att lyssna prata lugnande och finnas? Då vi avslutade samtalet var hon betydligt lugnare och det kändes bra .

Jag kan förstå hennes rädsla, oro och ledsnad och tycker att det är bra att hon kan få utlopp för de känslorna. Även om det känns tungt och svårt att höra hennes förtvivlan är jag ändå glad över att hon har den tilliten till mig så att hon vågar visa det hon känner.

Hur känner jag efter ett sådant samtal? Jag blir ledsen och sorgsen! Ledsnad över hennes förtvivlan och sorg över att det ska behöva vara så här. Jag känner mig även ledsen för egen del eftersom varje sådant här samtal tar ganska hårt på mig.

Just nu känner jag det som att det räcker med ledsamheter och sådant som är jobbigt, att jag inte orkar med mer. Men.....det är vad jag känner i ögonblicket. Om ett par timmar har känslorna lagt sig och jag har deppat färdigt för den här gången.

Så här ser det ut för mig just nu och jag åker verkligen berg och dalbana känslomässigt Men det skrämmer mig inte då jag vet orsaken till att det blir så.

Nu hoppas jag ni får en trevlig kväll.