I dag känner jag mig lite låg, vet egentligen inte varför men kan bero på att en viss oro inom mig ger sig till känna. En oro över att Linda inte ska få tillräckligt med samtalsterapi, 30 minuter i veckan är alldeles för lite.

Även om Linda har vistats på Capiounder en längre period nu så förstår jag fortfarande inte hur de arbetar där. Jag är medveten om att de först och främst arbetar med förhållandet till mat och att de måste följa ett matschema. Jag förstår även att de inte kan bli friska där men jag saknar ändå att det inte arbetas med hela människan. Vi har ca två månader kvar av hennes vårdtid där och jag kan bara hoppas och önskar att min dotter blir utskriven där ifrån som en betydligt starkare och friskare person.

Även om jag oftast lyckas hålla mig i nuet, händer det ändå att tankar och känslor springer i förväg och funderar framåt.

Snart ska jag koppla av med en stor mugg te men först ska jag föra över den sista CD skivan från en talbok till min mp3 så att jag har något att lyssna på då jag går en långpromenad i morgon igen.

Önskar er alla en skön kväll!