torsdag 3 juni 2010

I morgon kommer Linda hem på permission, hon stannar till måndagmorgon då hon åker tillbaka direkt efter frukosten.
Jag ser fram emot att få träffa henne igen, umgås och njuta av det fina vädret tillsammans.
Förra helgen då hon var hemma hade hon bestämt sig för att äta 0,5procentig yoghurt fast det är bestämt att hon ska äta två procent till frukost. Vi hade diskussioner kring detta och jag talade om för henne att jag måste berätta för personal att hon inte äter det som är bestämt, eftersom jag måste rapportera till dem efter helgen.
Jag informerade personal och de har åter igen sagt till Linda vad som gäller.
Nu har vi gjort en överenskommelse angående den här helgen, hon äter det hon ska och vi ska inte ha några diskussioner gällande mat.
För min del blir jag fort tömd på energi när det gäller tjatet om mat, för att jag har haft så mycket av det så att jag orkar helt enkelt inte med den delen längre.
Vi mår båda bäst av att umgås och ha trevligt tillsammans utan att föra jobbiga diskussioner som ändå inte leder någon vart.
Linda! Du är jätte välkomen hem, det vet du! Kram

3 kommentarer:

  1. Ta hand om er nu båda två =)) Ta inte mer ansvar är vad du behöver=)

    SvaraRadera
  2. Jag har också varit på Capio både på slutenvården och Öppenvården, för mig var Capio både bra och dåligt. Bra för att de brydde sig, man var trygg och fann faktiskt en del vänner som ännu finns kvar. Dåligt var en av de saker du själv nämnt, de ca 30 min samtal var alldeles för få och alldeles för korta, och sen när man hamnar mellan Slutenvården och Öppenvården vart hamnar man då? Jag blev "utsparkad" under ett uppföljningssamtal (vi fick 4 st) hos min psykolog på Öppenvården, för att jag gått ner ett kg i vikt, trots att jag förklarat för henne flera månader innan att jag hade det extra jobbigt.
    Det borde finnas Mellanvård...men hur gör man, hur orkar man?
    Kramar till dig underbara mamma som kämpar!!

    SvaraRadera
  3. Tack Mamma jag känner mig alltid välkommen hem=)Det känns så skönt när taxin börjar närma sig Linköping och jag då vet att du väntar på mig med öppna armar<3

    SvaraRadera