I dag har jag och Linda varit på ett möte med stödteamet och

det är nu klart att Linda ska vara där klockan tolv på torsdag för att äta lunch tillsammans med två av de personal som ska jobba tillsammans med henne. De är inte klara med planeringen ännu så därför vet vi inte om hon även ska äta middag där.

Jag tycker att det verkar var väldigt bra där och är glad för att hon även får de samtal som jag kämpat för i så många år och som jag anser är väldigt viktiga för hennes del.

Helgerna kommer vi att fortsätta inta våra måltider tillsammans men det kommer att bli lättare eftersom vi tillbringar våra vardagar på var sitt håll.

Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att det nu ska gå bra för min dotter och att hon så småningom får ett bra liv som hon känner sig tillfreds med.

Det sägs: "även en sjumila färd börjar med ett kliv" och så gör även min och Lindas nya väg!