tisdag 11 maj 2010

Tillbakablick 8. Rättspsykiatriska kliniken

Jag tänker återgå till min berättelse om då jag följde med för att lämna min dotter på Rätts psykiatriska kliniken.

Vi visades runt på avdelningen och även på terapin. Jag fick se det rum som Linda skulle tillbringa ett par år i men som tur var visste vi inte då att det skulle bli en väldigt lång vistelse där. Då hade jag nog gått sönder inombords!

Det här var en av de gånger jag var inne på avdelningen och sedan blev det ytterligare en gång då det var besöksdag för anhöriga och vänner.
Då jag besökte Linda fick vi sitta i ett litet låst besöksrum och det kändes absolut inte roligt. Men det fick jag bortse ifrån eftersom jag så gärna ville tillbringa de tiderna med min dotter.

För att återgå till den dagen då Linda skulle lämnas på avd. var det fruktansvärt smärtsamt att åka i från henne. Jag kände det som att jag lämnade henne hos vargarna och att de när som helst skulle kunna göra henne illa. Vi kramade om varandra hårt och länge, ingen av oss ville släppa taget men vi hade inget val. Jag åkte med personalen hem och under hela hemresan var det som att jag var fylld av en total tomhet, både tankar och känslor var totalt bedövade.

Då jag kommit hem fylldes tomheten av en stark oro och jag vandrade omkring här hemma med kaffemuggen i handen och satte jag mig ner var jag snart uppe och gick igen.
Linda ringde och var ledsen många gånger och det var hemskt att inte kunna göra något för henne. Vart efter tiden gick vande hon sig mer och mer vid att vistas där och så småningom fick hon permissioner var fjortonde dag. Det kändes väldigt skönt att få ha henne hemma då och då.
Hennes vistelse på kliniken blev lång, i hela tre år var hon intagen med avbrott för permissioner kortare eller längre.
Även om jag anser att det är väldigt fel att placera unga destruktiva tjejer bland missbrukare och kriminella, måste jag erkänna att de lyckades bra i sitt jobb med att hjälpa Linda. Hon kunde sakta slussas ut till ett eget boende och då hon bott in sig där trivdes hon väldigt bra.
Hon trivdes med tillvaron, huset hon hyrde, sig själv och detta gjorde att hon mådde riktigt bra.
Det var härligt att se en glad och tillfreds tjej då jag besökte henne. Vi fick oss många glada skratt då vi tillsammans bar stora stenar som vi sedan la på marken runt huset.
Det var många fina dagar vi delade i hennes mysiga stuga på landet!

2 kommentarer:

  1. Ja visst var det en mysig tid ute i egeby=)
    och oj vad stenar vi bar ha ha.
    Vi tillbringade även många mysiga kvällar framför kakelugenen där vi "eldade upp"marscmailovs=)
    Det enda tråkiga var när det regnade och kan inte kunde göra någonting.

    SvaraRadera
  2. Jag kommer aldrig att glömma det ögonblicket då jag blev lämmnad på rättpsyk.
    Jag var rädd,ensam,förtvivlad,
    Dpm första dagarna låg jag bara i sängen på rummet kommer jag ihåg.Men allt efter som tiden gick så vande jag mig vid alla regler och dom låsta dörrarna.
    Men permisionerna var så mysiga
    och då fanns ju lilla Hugo oxå=)

    SvaraRadera