Tillbakablick 6. Behandlingshem.

Efter att Linda kommit tillbaka från det senaste behandlingshemmet, blev det en ny vistelse på psyk. i väntan på att något nytt skulle inträffa.Alla de omgångar Linda har vistats på Psyk. har jag varit mån om att hon skulle få hålla kvar så mycket som möjligt av det sociala livet. Hon var ofta hemma på permission och jag hämtade henne minst en dag i veckan för att gå ner till sta'n, där vi antingen fikade eller åt mat.

Efter en tid får vi information om att de hittat ett nytt behandlingshem i Örebro. Vi åkte dit på besök och vi tyckte båda att det verkade väldigt familjärt och mysigt. Efter det att behandlingshemmet bestämt att Linda skulle få komma dit tyckte vi att det var värt att ta chansen.

Jag åkte dit en helg i månaden och Linda kom hem en helg. Hon trivdes ganska bra men hade svårt att hålla sitt destruktiva beteende under kontroll. Det visade sig sedan mer och mer att behandlingshemmet hade för mycket dragning åt det frikyrkliga. Ungdomarna som var där var tvungna att delta i vissa delar som tillhörde personalens tro. Linda mådde inte bättre där och hamnade åter igen på Psyk här hemma. Hon ville inte tillbaka till det stället igen och en tid efter fick de lägga ner behandlingshemmet.

Åter igen tillbaka på ruta ett!

Hon blev åter igen kvar en tid på avdelningen i väntan på att de skulle hitta något nytt.

Jag måste erkänna att det var fruktansvärt jobbiga år! Det blev så många turer fram och tillbaka mellan behandlingshemmen och Psyk. Eftersom jag var delaktigi Lindas vård och besökte de olika behandlingshemmen så ofta, fick jag en inblick i hur de fungerade och varje gång gav det mig hopp om att just det stället skulle kunna hjälpa Linda att komma ifrån sin problematik.Bevikelsen och trötteheten blev allt större för varje gång och ibland kändes det som att jag inte skulle orka en dag till. Men....det gjorde jag, även om det var med tyngd i stegen och med sorgsen blick så tog jag mig igenom dag efter dag.

Tillsammans har vår resa varit otroligt lång och än har vi inte nått fram till slutmålet.

Hand i hand kommer vi att fortsätta vår gemensamma resa. En resa som är en känslomässig blandning av ovisshet, ilska, förtvivlan,rädsla,tårar men även som består av hopp, humor, skratt och fram för allt en stark och fin mor/dotter kärlek.