Nu är det ett tag sedan jag skrev beroende på att det varit ganska rörigt inom mig känslomässigt och då är det svårt att få den ro som krävs för att sätta mig och skriva i bloggen.

Mina känslor har hoppat fram och tillbaka mellan då tid och nu tid och då är det svårt att reda ut vad det handlar om egentligen.

Min dotter befinner sig nu på Capio behandlingshem och det har varit en del turbulens till och från. Linda har ringt ett antal gånger och varit förtvivlad p.g.a hemlängtan bland annat. När ens vuxna dotter ringer och gråter vaknar mamman till barnet inom mig. Där måste förnuftet råda och ibland är det svårt men det är viktigt om jag vill hjälpa henne.

Denna starka förtvivlan hon haft/har känner jag inte igen hos henne, den blir näst intill panikfylld och är fruktansvärd att höra i telefonen eftersom jag är så hjälplös.

Jag funderar på vad som orsakar den och hur hon bäst ska kunna hantera den. Kanske att det är en biverkning av en medicin? Hon har reagerat konstigt på en tidigare medicin och den här reaktionen påminner om den tidigare. Bad henne om att prata med läkaren om detta imorgon och då hoppas jag att de kan hitta förklaringen till att hon mår så dåligt.

Tyvärr kan jag inte riktigt känna glädje över att hon nu får vistas på ett behandlingshem då oro och andra tärande känslor gnager inom mig.

Jag hoppas innerligt att allt ska lugna sig så att hon får en chans att tillgodogöra sig vården på Capio och då kan jag själv oxå få en välförtjänt vila.

Resten av dagen ska jag vila i nuet för i morgon är en ny dag och då får jag se vad den för med sig!

Sköt om er och ha en fin kväll!