Nu är det några dagar sedan jag sist skrev så nu känner jag att det är dags att skriva lite om vad som hänt under den här tiden.

Min dotter kom hem på permission torsdagen förra veckan och var hemma till i måndags. Vi hade släkt boende här över helgen och vi var på släktträff tillsammans på pingstafton som blev väldigt fin och minnesrik. Linda har varit väldigt social, deltagit i alla måltider,varit hjälpsam och väldigt omtänksam. Allt har känts bra och jag är oerhört tacksam och glad över det.

Trots detta är jag inne i en period då jag tycker det känns tungt och lite mörkt. Jag känner det som att jag bär på en tung svart sten inom mig och den ligger där och gnager, värker och fyller mig med en ledsnad. Varför? Vet inte säkert men kanske det är oron som orsakar en del av detta? Kanske det är känslan av vanmakt och frustration? Som sagt, jag vet inte!

Jag hör ibland min dotters ledsnad, oro och uppgivenhet då hon ringer till mig, det i sin tur väcker känslor inom mig som är tunga och smärtsamma.

För närvarande har hon något som kallas växelvård vilket innebär att hon kommer hem på torsdagen och åker tillbaka till Capio på måndagen. Sedan är hon där tisdag, onsdag för att sedan komma hem igen på torsdagen. För min egen del känns det som att jag inte får någon egentid, enbart två hela dagar och ärligt talat så räcker inte det. Jag vet även att Linda mår sämre då hon kommit tillbaka till Capiooch hon liksom jag hinner precis hitta sig själv lite så är det dags för förändring igen. Jag vet att hon har pratat med läkaren om de här täta permissionerna och jag hoppas att det blir en förändring, för bådas vår skull.

Tråkigt nog har min kurator slutat så idag har jag fått söka upp en ny samtalskontakt på ätstörningsenheten för anhöriga. Dit ska jag gå på fredag för första gången och det känns alltid jobbigt att börja med en ny kontakt men bättre det än att inte att ha någon att ventilera sig med alls. För min del är det oerhört viktigt att få dessa samtal så jag kan få prata av mig om vad som händer och sker angående min dotter och få ventilera de känslor som hela tiden väcks inom mig.

Det blev ett långt inlägg i dag men jag kände att jag behövde skriva av mig en del.

Jag önskar er alla en skön och fin kväll!