Tillbakablick! 4. Behandlingshem.

Jag fortsätter att skriva lite om det behandlingshem som jag tidigare har berättat om.

Visst fanns det bra saker med behandlingshemmet men tyvärr var det övervägande negativt.

Då Linda kom dit, var det så att det inte skulle få bo några ungdomar där med drog problem eller kriminellt beteende vilket det inte var till en början men ganska snart visade det sig att drogproblematik förekom hos en del. Jag pratade med personal om detta och de försökte alltid bagatellisera det genom att säga, "vi har full kontroll på allt som händer". Jag pratade med Linda om droger och allt runt i kring detta och även om hon där prövade på att röka hasch vid ett par tillfällen, blev det som tur är inget mer.

Jag kan ärligt säga att det var på detta behandlingshem hon började att skära sig själv i armarna. Hon såg de som var äldre göra det och kände sig då tvungen att pröva själv och efter det fortsatte det i många år. Det gjorde ont av förtvivlan inom mig varje gång jag såg hennes sargade armar och sorg över att hon tillfogade sin kropp och sig själv så mycket plåga.

På behandlingshemmet blev det sämre för var dag som gick. Av olika orsaker flyttades det runt till flera tillfälliga boenden och beträffande kriminaliteten fanns det sedan en tid tillbaka ungdomar med just den problematiken intagna där.

Jag kan avsluta denna berättelse med att jag åkte och hämtade hem min dotter från behandlingshemmet och efter det hade vi ett par fina veckor tillsammans där vi umgicks , pratade och skrattade mycket.

Det är en maktlös och frustrerande situation att befinna sig i som förälder. Helst ville jag ta hem mitt barn men visste samtidigt att hon så väl behövde hjälpen och ändå kändes det som att hon inte skulle få den. I det läget höll jag på att slitas sönder av vanmakt eftersom jag upplevde det som att det var jag och min kamp för mitt barn mot instanser.

Jag slutar med, ett tack för att ni vill ta del av det jag skrivit!