Jag hade tänkt att jag skulle skriva en fortsättning på min dåtida historia men känner tyvärr att jag har svårt att samla tankarna just nu.

Jag har inte skrivit på ett par dagar ej heller varit hos min dotter vilket jag hade tänkt innan resan till Capio. Detta beroende på att jag mesta tiden av dagarna legat i ett virus men nu är lite bättre.

Jag kan inte förneka till att jag känner en viss oro inför morgon dagen då Linda ska åka på bedömningssamtalet. Jag hoppas verkligen att det går bra, att hon känner att Capio kan vara en hjälp för henne. Jag kommer med spänning, oro och förväntan vänta på att få höra henne berätta om hur hon upplevt dagen.

Sköt om er!