Hej!

På eftermiddagen ringde det på dörren och då jag öppnade blev jag väldigt förvånad, för utanför står min dotter med ett stort leende på läpparna.

Hon hade tillsammans med sin kontaktperson fått permission ett par timmar och kom verkligen och överraskade mig. Vi fikade, umgicks och hade det jätte mysigt. Hon kelade med katterna som hon saknar jätte mycket. Det kändes så skönt att få umgås i hemmamiljön istället för att ses på sjukhuset som vi nu har fått göra i sex veckor.

Den här stunden kommer att finnas i mitt minne en tid, det var nog vad vi båda behövde!