Den här efter middagen har jag tillbringat ihop med min dotter och det kändes väldigt härligt och mysigt. Vi var ute en sväng i det fina vädret och tog även en fika på cafeterian

Jag känner mig just nu enormt stolt över henne och hennes kämparglöd. Jag hör på henne hur kämpigt och tråkigt hon tycker det är att vara inlagd och dessutom har hon en jätte stark hemlängtan.

Hon har fått besked om att hon ska åka på ett bedömningssamtal till Stockholm den nionde april och väntan på den dagen kommer att bli lång. Efter den resan är det väntan igen på svar om hon får komma dit eller ej. Den väntan är fruktansvärt jobbig och jag känner både oro och ångest inför svaret. Jag hoppas innerligt att hon får besked om att hon är välkommen dit, blir det inte så vet jag inte vad som kommer att hända och ske.

I dag då hennes hemlängtan var så stark, kände jag hur jag skulle vilja ta med henne där i från. Då jag fylls av en stark ömhet och kärlek för henne, upplever jag en stark känsla av att vilja omhulda och beskydda henne. I dag då jag kom , såg jag en dotter med liv och glädje i blicken och som kunde föra ett normalt samtal med klara tankar. Det kändes som att få min dotter tillbaka och hela jag blir fylld av värme.

Nu blir det att försöka med att ta en dag i taget och först koncentrera mig på det mötet som ska bli på måndag och efter det blir det att fortsätta med en dag i taget.

Jag önskar er alla en fin helg!