För en stund sedan kom jag hem efter att ha varit hos Linda ett par timmar. Hon såg betydligt piggare ut i dag än hon gjorde i går och det kändes som en lättnad och gjorde mig oerhört glad.
Vi fikade, pratade och t.om. skrattade och skojade tillsammans vilket vi inte gjort på länge.
Hon kämpar tappert på och jag uppmuntrar henne så mycket jag kan!
Det är med blandade känslor jag lämnar henne då jag ska åka hem. Det fyller mig med sorg att hon åter igen ska vara inlagd, även om det är länge sedan så känns det så nyligen eftersom det hela tiden väcker känslor till liv då jag kommer dit.
Just nu är det som att känslorna lever sitt liv och förnuftet ett annat men det får jag acceptera 0ch vänta på att de en dag ska mötas och i varje fall i perioder, leva tillsammans.
Just nu nöjer jag mig med vetskapen om att hon får den hjälp hon så väl behöver för att kunna återhämta sig rent kroppsligt.
Önskar er alla en fin helg!
Vad mysigt att du hälsat på henne lite =) Det behöver både du och hon. Förstår att det väcker mycket känslor... men skönt att hon såg lite piggare ut :) Det glädjer mig med =)) Och att ni kunde ha roligt en stund , jättebra framsteg ju =)
SvaraRaderaHoppas du får en bra helg och kan samla lite energi och lyssna på förnuftet. Det tjänar man på :)
Ta hand om DIG =)
Jag kämpar på det lovar jag.älskar dig mamma.tack för att du finns här för mig
SvaraRadera