Tuff tid och känslomässig kaos!

Det har känts som att jag och min dotter befunnit oss i skilda världar men ändå har kärleken hållit oss samman.

Det har varit en otroligt tuff och jobbig tid som har tömt mig fullständigt på kraft. Känslomässigt har det varit total kaos inom mig och vart efter dessa känslor sakta dalade bort, fylldes jag av en total känslomässig tomhet.

Denna tomhet kvarstår även om jag kan känna att längst ut i kanten börjar det sakta att hända något och nu måste jag låta allt ta sin tid och låta tomheten successivt fyllas med berikande känslor igen.

Jag har upplevt detta hos mig vid ett tidigare tillfälle och det var efter det jag vårdat Linda och kämpat i ihärdigt för att hon skulle få hjälp.

I och med att jag befunnit mig i samma känslomässiga situation tidigare så vet jag oxå hur skört det är, hur lätt det lilla som börjat fylla mig igen totalt raseras. Lika lätt som ett korthus faller av minsta vindpust.

Det är en underlig upplevelse, först vara fylld av en massa olika känslor och plötsligt bli helt tom.

Det är som att vända en välfylld påse upp och ner för att då se hur allt i den bara försvinner ur den.

I allt det som Linda varit orsak till och det som hänt runt i kring henne, har jag legat väldigt lågt. Hon har fått reda ut sin situation utan min inblandning och jag har varit hos henne på psyk mycket färre gånger än jag tidigare har varit under en två veckors period.

Linda är vuxen och får likväl som vi andra ta konsekvenserna av sitt handlande men tro inte att jag inte brytt mig om henne för så är verkligen inte fallet.

Då hon förra fredagen fick gå hem från psyk..... hur man nu kan skicka hem någon som har haft vak dagen innan och LPT utan att kolla upp hur det ser ut för henne då hon kommer hem.

Jag sa direkt till Linda att hon skulle komma till mig vilket hon gjorde och blev kvar till söndagen.

Nu önskar jag er alla en skön kväll i solen!

Kramar

Zita.