Jah då har jag min dotter åter igen inlagd på Psyk.Känns inte ett dugg roligt just nu, jag hade ju ändå hoppats på att hon kanske,kanske skulle kunna slippa att vistas där en gång till. Varför blir det så ofta ett så långt kliv tillbaka?? Just nu är jag så trött på allting och jag ska ärligt säga att det är svårt att hitta glädjen inom mig. Önskar er alla en natt med god och skön sömn. Kramar 'Zita
Till att börja med vill jag säga tack för peppande ord hos mig. Jag ska verkligen försöka se det så som du säger...."kul att köpa ny garderob". För det är ju faktiskt ganska kul att shoppa kläder, får inse bara att jag måste köpa större storlekar. Vilket egentligen är bra..., men svårt att acceptera av någon underlig andelning...
SvaraRaderaHoppas att din dotter hamnat på en bra avdelning. En avdelning med kunnig personal, så inläggningen ger något. Håller tummarna för att det inte blir en alltför lång tid och att hon kommer ur svackan snart.
Styrkekram!
Stora Kramar skickar jag till dig! Min mamma har suttit i din sits och nu äntligen sen 1-1/2 år tillbaka ser hon en ljusning.
SvaraRaderaDet är många svackor upp och ned men ja det kommer att bli bra och Linda har definitivt den kraften, modet och envisheten som krävs för att bli frisk! Håller tummarna för er och hoppas att hon får komma hem snart igen!
Kramar Mia
Psyk kan inget om ätstörningar. När jag har blivit inlagd där för just ätstörningen så har de inte hjälp mig utan snarare stjälp mig.
SvaraRaderaNä,va säger du vännen....
SvaraRaderaKramr om & hälsa goa Linda ♥
Jag förstår att både du och din dotter har det oerhört tufft just nu. Kan inte sätta mig in i hur det är att vara mamma till någon som är sjuk men jag har själv varit inlagd långa perioder och jag har vänner som mår oerhört dåligt. Idag mår jag dock bättre än någonsin men det har tagit tid. Visst kan jag sörja de förlorade åren men jag väljer att fokusera på de många friska år jag har framför mig. Både du och din dotter verkar ha en oerhörd vilja och förmåga samt ett nära band vilket jag tror kan gagna henne i hennes process att bli frisk, fri. Jag klarade det utan någon sådan relation. Det går att må bra!!!! Ibland tar det bara lite tid, två steg fram och ett tillbaka.. För din del så vill jag uppmana dig att ta hand om dig själv också. Se till att ha lite tid för bara dig och gör saker du mår bra av även om det är svårt att släppa oron för din dotter. Du behöver det för att orka.
SvaraRaderaJag har inte läst din blogg så länge men har du varit med i någon form av anhörigförening?
Jag håller tummarna för er bägge och hoppas att det blir bättre.
Kramar
Lina
Tack för kommentaren.
SvaraRaderaJag vet att det inte hjälper så mycket, men de som vet lite bättre av sig att de inte fixar sånt brukar avstå då. Och tycker det är bättre att varna än om den bara skulle komma. Har funderat mycket över hur jag skulle läsa det och eftersom jag inte kunde lösenordsskydda inlägget fick det bli så. Men förstår löser hur du tänker.
Medberoendet är än stark förträngd bit inom oss som kan vara något att joina.
SvaraRaderaIallafall se om där finns bitar som apply till den som tros sig vara den friska!