Lever i nuet!

Nu har det gått ett par dagar sedan jag skrev här på bloggen men nu känner jag det är dags att skriva lite om det som hänt.

I torsdagskväll kom Linda hit eftersom hon hade opererat bort en visdomstand och kände sig lite hängig och hade ont. I fredags eftermiddag kom en kompis hit och på kvällen var vi på teatern och såg musikalen Chicago vilken jag tyckte var väldigt bra med ett otroligt bra framförande.

Då den var slut åkte vi vägen om Linda för att hämta upp henne så att hon kunde följa med hem. Då vi kommit in i värmen från den 15 gradiga kylan, blev det varmt te' med varm pizzasmörgås, kallprat och fnitter.

Efter frukost på lördagen åkte min kompis hem och resten av dagen tog jag och Linda det lugnt. Vi hade en riktigt skön dag då vi enbart slappade, åt gott och på kvällen såg vi lite av melodifestivalen innan vi såg färdigt en Dvd film.

Efter lunchen följde jag min dotter till bussen så nu är hon på väg hem och jag kom hem hit för en stund sedan efter att ha gått en liten sväng Det riktigt bet i kinderna av kylan men eftersom solen skiner känns det som ett måste att få komma ut en stund och njuta av solens strålar.

Så annorlunda allting blir då vi som nu umgås som mor och dotter och inte diskuterar ätstörning, mat eller något annat som har med denna problematik att göra. Det spända som ofta uppstod i kontakten mellan oss tidigare då jag var involverad i vården, är som bortblåst. Vi umgås på en lika nivå idag och där min dotter verkligen är sig själv och beter sig vuxet.

Problematiken kvarstår men numera puffar jag bara på henne och finns för henne som mamma, jobbet med ätstörningen får hon ta ansvar för tillsammans med sitt stödteam och öppenvården.

Jag försöker verkligen att leva i nuet och ta var på tiden och glädjas över vår fina kontakt och att min dotter trots för låg vikt, ändå mår rätt så bra nu.

Mitt motto är Carpe Diem!

Önskar er en riktigt skön och fin söndag!

Kramar

Zita.