Jag pratade med min dotter i telefonen på eftermiddagen och jag måste säga att vi hade ett väldigt lugnt, vuxet och givande samtal. Linda blev inte irriterad då jag la fram mina åsikter om det hon tog upp och ventilerade.
Inte ens då jag talade om för henne att hon gärna vill styra sin omgivning så att det blir som hon önskar att det ska vara men att det inte blir något bra resultat av det i längden.
Ja. idag kunde vi verkligen delge varandra våra åsikter och synpunkter och efter avslutat samtal säga hejdå och vara sams.
Ja. idag kunde vi verkligen delge varandra våra åsikter och synpunkter och efter avslutat samtal säga hejdå och vara sams.
Jag medger att jag tänder till och blir både arg, irriterad och uppgiven då och då i våra samtal och jag medger att mitt tålamod är inte det samma som det var för tre,fyra år sedan. Det har krympt avsevärt och det i samma takt som min ork dalat.
Då Linda ger sin version på då saker och ting som inte fungerar med öppenvården och stödteamet känner jag en enormt stark frustration. Jag vet att en hel del av hennes uppfattningar är riktiga eftersom jag var delaktig i det som bestämdes på de första mötena.
Det jag saknar i detta samarbete är att inte öppenvården tar ett fast tag om allihop och bestämmer hur det verkligen ska se ut och att det som blir sagt då ska stenhårt följas av alla parter.
Det fungerar inte då det ges olika budskap och inte följs en överenskommen linje.
Linda mår bäst av att alla drar åt samma håll och stenhårt följer det som är sagt.
Vad är det som kan vara så svårt i detta?
Jag förstår det inte!
Varma styrkekramar till er alla som läser min blogg.
Zita
OOo, vilken fin bild du har i inlägget- det ser nästan ut som ett bokmärke :)) Jag förstår att ditt tålamod och ork är så mycket mindre än tidigare, inte alls konstigt med tanke på hur frustrerande och jobbigt det är att hela tiden behöva "tjata" om saker till någon som är sjuk och inte kan förstå för det. Så otroligt förståeligt! Så kan säkert min omgivning med känna ( INTE så mycket som DU förstås) ...att jag aldrig blir starke hur mycket de än försöker ge mig styrka att stå på mig när jag hela tiden inte orkar det. När jag äter massa stöd för att orka stå emot allt jobbigt.
SvaraRaderaTänker på dig =)
Tack själv för ett bra och givande sammtal.
SvaraRaderaDet känns skönt att vinnat prata som två vuxna utan att bråka.
Jag tycker oxå att det är oerhört jobbigt att det som bestämts inte följ.
Och det är inte bara jag som felar och bryter som du skriver utan även psyk och stöd teamet.
ja mamma varför ska det vara så svårt att få flera olka parter att samarbeta och hålla sig till det som är överenskommet?
Kjag är trött på att vara det svarta fåret som "missuppfattar" allting och blir den som ljuger när det i själva värket är jag som får höra olika verrisioner.
Jag vill bara att bollen ska rulla i rätt riktning och att vi ska få till et bra samarbete med fatsa ramar och rutiner.
Men det tycks näst inntill omöjligt som det ser ut nu.
Jag kämmpar på men just nu behöver jag en paus i kämpander det innebär inte att jag ger upp utan att jag bara behöver få vila och stanna i nuet några dagar.För att åter komma på banan och med nya krafter kämpa vidare.
Jag älskar dig och ser fram emot en mysig Fredagskväll tillsammans med dig och Vilda god mat och en bra film=)
Nu ska jag krypa ner i sängen god natt.
Tack för kommentar. :)
SvaraRaderaKram Anji
Skönt med såna samtal - där alla håller sig lugna och pratar ut om sina tankar.
SvaraRaderaUtan mamma skulle jag inte leva. Hon har räddat mig många gånger. Utan henne skulle jag nog ligga kvar på vilken avdelning jag nu passar in.
En fråga - tror du att det skulle vara okej om mamma fick läsa din blogg? Hon är som sagt i samma sits.
kramar
Det är samma elände här med mitt team.. :( Inget som funkar något vidare alls och allt är "mitt" fel eftersom alla säger att jag missuppfattar och tolkar saker så fel. Jag kommer ofta ihop mig med dom och med min familj om teamet. Jag tycker att de sviker och sårar mig massor för när jag ber som kontakta mig (eftersom jag själv har sådan telefonfobi) så skiter de i att ringa upp mig...medans jag går och väntar och väntar och väntar och tycker de kunde anstränga sig lite emd att lyfta telefonluren och ringa när jag ber om det ,men INTE....vilket får mig att rasa ännu mera. Men det är ju som med alla annan psykhjälp...brist på pengar så alla får den hjälp de behöver...:(( Det är tragiskt. . :// Hoppas mina utredningar snart blir av så jag får mera hjälp...för som det är nu är det jätte ohållbart :(
SvaraRadera