Min ork tryter! Vad kan jag göra?

I kväll känns det tungt och mitt inre värker av en massa blandade känslor.

Jag längtar bort! Bort ifrån ätstörningar, tjat om mat, dryck, vikt, motivering mm.mm.

Det känns som att jag för närvarande inte har mer att ge av mig själv, jag känner mig totalt utkramad på all ork, energi, fantasi och tillväga gångssätt.

Jag vet inte var jag just nu ska hitta orken och motiveringen till att stötta min dotter. Det känns som att något radikalt måste ske, något som innebär en stor förändring till det positiva för att jag ska få tillbaka kämparlusten och motiveringen till att stötta Linda.

Dag efter dag,vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år har passerat och inget av det jag gjort har lett till någon större positiv förändring.

Jag vill bara skrika "VAD KAN JAG GÖRA MER?"

Samtidigt vet jag att jag inte kan göra mer. Inte förrän min dotter till hundra procent bestämmer sig för att välja den väg som leder henne framåt mot ett liv bortom ätstörning och problematik.

Kan jag vara Törnrosa till dess och om ett tag få vakna upp till en tillvaro där inte problem av det här slaget existerar?

Det behövs ingen prins som väcker mig ur min dvala, det skulle inte kunna bli ett bättre uppvaknande än om jag fick höra min dotters röst viskande i mitt öra,"mamma jag har bestämt mig nu. Jag ska bli frisk!"

Att drömma är enkelt men att få drömmen att slå in,det är desto svårare!

Önskar er alla en mysig kväll!

Kramar

Zita.