Hur länge ska jag vänta?

Just nu känns det som att jag står på denna sida av tunneln och längtar efter att få nå fram till solen och bli värmd av dess solstrålar.

Men hur jag än sträcker ut mina händer så når jag inte fram, jag står kvar och får enbart känna den starka längtan inom mig. Längtan efter att få bli omsluten av solens varma, lugnande strålar, längtan efter att få känna lugn och ro. Längtan efter att få känna att jag lyckats att ta mig igenom denna tunnel och nått målet på andra sidan, den sida som är fylld av livet och alla dess möjligheter.

Under tiden jag står där med min längtan bönar och ber jag om att slippa gå själv men den handen jag håller i drar motsträvigt åt andra hållet.

Jag kan släppa handen och gå själv men vad är det värt då jag lämnar mitt modershjärta kvar på denna sidan och vad är det värt då jag i solens sken får fortsätta min vandring fylld av smärta och oro?

Min längtan efter att leva mitt liv fullt ut är stark, ett liv utan konstant ångest, oro, förtvivlan och maktlöshet.

Jag väntar kvar på den här sidan, väntar till den handen jag håller i är beredd att följa med mig in genom tunneln och ut på andra sidan, där vi gemensamt kan omfamnas av solens varma, trygga solstrålar.

Min längtan kvarstår....men...hur länge ska jag vänta??