lördag 8 januari 2011

Ensam igen!


Efter flera nätter hos mig har nu min dotter åkt hem till sig.
Nu kommer hon inte att sova här förrän fredag och då blir det enbart den natten. Dels behöver jag få leva mitt liv lite mer och hon måste lära sig att vara ensam och själv ta ansvaret för de dagar hon inte äter med sitt stödteam.
Anledningen till att det blev så lång tid nu bottnar i att hon fick en förkylning och för att hon inte kunnat äta med sitt stödteam eftersom det varit Trettondagshelg. Men nu då alla stora helger är över för den här gången och det blir återgång till vardagen så finns det ingen anledning att hon är lika mycket här.
Kanske ni undrar över hur hon ska klara maten på lördagskvällaroch söndagar?
De måltiderna får Linda klara själv vilket hon gör om hon bestämmer sig och fixar hon inte dessa måltider får det vara hennes ansvar. Jag varken kan eller vill ta det ansvaret och hon måste lära sig att klara vissa dagar utan stöd även om det ibland blir både svårt och jobbigt.
Jag skulle ha gått ut en promenad idag men känner att jag inte orkar det. Över jul och nyår var jag förkyld och nu tror jag min dotter varit bussig och delat med sig av det virus hon varit dålig av. :-)
Förkylningen tilltar och ett lättare halsont har givit sig till känna så nu ska jag lyssna till behovet jag känner och det är att lägga mig och läsa i min bok.
Önskar er alla en mysig och skön helg!
Kramar Zita.




6 kommentarer:

  1. Förstår dig,vännen...
    / Kraaam & Krya På Dig!!!

    SvaraRadera
  2. Det är helt rätt. Din dotter ÄR vuxen och det är inte ditt ansvar att se till att hon äter. Hon kommer att fixa det, om inte förr så i alla fall senare. Njut nu och ha en fin kväll.

    SvaraRadera
  3. Jo Zita, hur kommer jag in i ditt krypin? Kan du mejla lösen? agneta.brundin@gmail.com
    Kram

    SvaraRadera
  4. Jag hoppas jag segrar men känns lång väg dit då man inte tas på allvar, vården har inte tagit sitt ansvar på tio år så man vet ju inte hur mycket man orkar. Ja, min mamma lägger locket på ibland då hon själv kämpar med sjukdom så jag vill inte oroa henne eller säger så mycket till henne då hon får ondare i kroppen. Inte så lätt när man bor själv och har ansvar :/

    Tack för dina uppmuntrande ord.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Tack för att jag fick vara hos dig och kurera mig=)Och dela med mig av baccilerna=)
    Kram

    SvaraRadera
  6. krya på dig! jag har gett min mamma din bloggadress, och hälsade att hon var välkommen att höra av sig :)

    SvaraRadera