Efter en liten promenad tillsammans med Linda och en kopp kaffe på balkongen sitter jag nu vid datorn en stund.

Den trötthet jag just nu känner är näst intill förlamande. För varje gång det inträffar något där det rått stark turbelens och där oron fyllt hela mitt inre, blir tröttheten värre och värre. Det känns som att befinna sig i ett vakum Jag vill hitta tillbaka till den delen av mig som kunde släppa det som skett och finna en viss återhämtning där emellan men det verkar svårt just nu. Nu försöker jag i stället med att lyssna till mitt inre och efter bästa förmåga ge mig själv det jag känner att jag behöver. Det kan vara allt från en promenad till att läsa en bok och bara vila. Den här helgen har jag tillåtit mig att bara "vara" och hållit mig hemma. Jag har lärt mig att försöka att vara rädd om mig själv i den mån det går för vad skulle hända med min dotter om jag skulle rasa ihop? Jag vet att jag är oerhört viktig för Linda som mamma och att hon verkligen är i behov av mitt stöd, min uppmuntran och min ork för att hjälpa henne söka olika vägar.

Det är så fruktansvärt svårt att hitta vägar där vi bor eftersom det inte finns någon form av hjälp då det gäller ätstörningar.

Men......jag vill tro och hoppas att en dag ler lyckan emot oss och plötsligt finner vi något som kan hjälpa henne att må bra och leda henne fram till en bra tillvaro.

Ni som vill maila mig kan skriva skicka mail till mig.

Minmailadress är: zitas@live.se

Jag vill jättegärna att Birgit som skrev en kommentar till mig, skickar din mailadress till mig så att jag kan komma i kontakt med dig.