Nu har ännu en dag snart passerat och den har fört med sig en förändring för mig och Linda.

Hon har i dag blivit inlagd på Psykiatrisk avdelning för att få hjälp med att få i sig den näring hennes kropp just nu är i stort behov av.

Det jag känner inför det är en blandning av känslor. Först och främst känner jag verkligen tomhet och saknad efter henne men samtidigt en lättnad över det tunga och oroande ansvaret som jag så länge har burit på mina axlar. Då jag i bland har gått upp på natten och samtidigt tittat in till henne, har jag känt en stark rädsla för att inte höra henne andas. Varje morgon har varit en lättnad då hon suttit på andra sidan köksbordet och vi tillsammans intagit vår frukost och läst var sin del av Corren

Nu vet jag att hon har tillsyn dygnet runt och att det finns läkare att tillgå om så skulle behövas.

Jag har pratat i telefonen med henne i kväll och hon var lugn och berättade att hon hade ätit mat och druckit näringsdryck. Jag vet inte alls hur länge hon kommer att bli kvar på avd. men för mig är inte tiden viktig, det viktigaste är Linda och att hon får må bättre. Just nu då jag skriver detta känner jag en stark sorg och ledsnad över att det ska behöva ta så här lång tid innan sjukvården agerar med bestämdhet. Jag vet inte hur många turer som vi gjort både till den somatiska och psykiatriska akuten senaste veckorna och varje gång har slutat med hem åkning eftersom hennes kroppsliga värden varit ganska normala. I början kändes det skönt att vi tillsammans kunde åka hem igen med ett hopp om att det kanske skulle vända och bli lite bättre efter det besöket och att hon slapp läggas in på Psykiatriska. Men de senaste gångerna har det känts tungt och fyllt mig med oro över hur vi ska klara det och hur jag ska få Linda mer motiverad inför maten.

Nu tar jag en dag i taget och ska sköta om mig själv och våra katter. För mig är det viktigt att just nu få lyssna till mig själv och mina behov, så jag kan fylla på ny ork och kraft som hjälper mig att stötta och uppmuntra min dotter till att kämpa på.

Hon är vuxen men hon är mitt älskade barn!

Sköt om er!