Hej på er!
Nu har jag liten "egentid" och har tänkt att jag ska lägga en del av den framför datorn. Linda har åkt iväg med sin kontaktperson och jag har ett par timmar för mig själv. Det känns bra,dels för min egen skull men även för att jag vet att hon är ute och får lite social samvaro.
Mina tankar går till andra föräldrar som har barn med olika problematik och var ni föräldrar hämtar kraft och stöd ifrån. Min erfarenhet är att då barnen blir myndiga ställs man som förälder helt utanför och trots att man är den som oftast känner sitt barn bäst och är lika involverad efter myndighetsdagen som före,glöms man totalt bort.
Det finns ingen handledning eller någon sakkunnig person att prata med utan då får man själv skaffa sig en kurator eller liknande att gå till.
Befinner man sig mitt uppe i barnens problematik har man inte alltid ork att söka efter någon för egen del som man kan få hjälp och stöd av. Det borde vara ett självklart erbjudande från vården.

Ni föräldrar som finns någonstans, var inte rädda att höra av er! Alla behöver vi en utsträckt hand som vi kan ta tag i då det känns svårt och jobbigt.
Vi hörs igen!