Mamma, ej vårdare!

I går var min dotter här på lunch och lite senare blev det en skön och avslappnad fikastund.

Sent på eftermiddagen kom hennes kontaktperson och hämtade henne eftersom de brukar ses på tisdagskvällarna.

Det som gläder mig nu är då Linda berättar om hur hon funderar över var hon ska kunna praktisera här näst. Hon har sin praktikplats till den sista februari då det stänger där för gott så jag hoppas att hon hittat något nytt tills dess.

Just nu är det verkligen en lugn period där vi inte alls har några diskussioner angående mat, dryck mm. Det känns så skönt att jag trots allt klarar av att (oftast) inte förmana, ha åsikter utan verkligen låta Linda ta sitt ansvar själv.

Visst får jag i bland bita mig i tungan då förmaningarna är på väg att slinka ur mig och tänka STOPP för mig själv. Svårast att inte säga något är då jag känner oron över att hon äter för lite.

De känslor jag känner kan jag inte göra något åt, de finns där och ger sig till känna för mig då och då, ibland svagare och ibland med styrka.

Vår kontakt har blivit bättre vart efter vi har jobbat med vår relation och hur den ska se ut. Det är så skönt att vara bara mamma och att inte samtidigt behöva vara vårdare.

Jag märker även att Linda i dag ser mig enbart som mamma och att hon inte längre försöker dra in mig i vårdarrollen vilket jag verkligen upskattar av henne.

Det ska bli ett stort möte i februari, jag och Linda har pratat om ifall jag ska vara med (som mamma) men jag lutar nog åt att inte vara det eftersom jag egentligen inte vill delta i sådana sammanhang. Som sagt så har vi pratat om det och då Linda tänkt efter så lutar även hon åt att jag inte ska vara med.

Vi (jag) har inte bestämt än hur det blir och det är en tid till dess så jag hinner fundera på vad jag verkligen vill och känner för. Jag och min dotter ska säkert komma fram till en gemensam lösning som vi tycker känns helt rätt för oss båda. I dagens läge klarar vi det eftersom Linda verkligen tar hänsyn till vad jag känner och att hon även respekterar det.

Det är ett oerhört stort framsteg min dotter har gjort och det ger jag henne en eloge för.

Nu mina vänner vill jag önska er en trevlig och mysig kväll!

Kramar

Zita