Oro.....Ett ganagande odjur!

I dag mötte jag upp min dotter på sta'n för att vi gemensamt skulle gå och titta på en ny mobil som hon var intresserad av. Vi skiljdes åt och jag åkte vidare hem till mig och väl hemkommen blev det en stor mugg kaffe.

Min dotters humör har gått upp och ner väldigt mycket och det är ofrånkomligt att jag till viss del åker med i den berg och dalbanan. Men jag får väl vara glad över att något händer, för just nu känns det som att allt står stilla. Jag vet att Linda kämpar på men det känns som att det aldrig blir något synligt resultat.

Om mitt hopp någon gång ska kunna förändras till att tro så måste jag få ett synbart bevis på detta. I kväll känner jag mig som en stor pessimist för att mina känslor är sorgsna och uppgivna. Dessutom bär jag konstant på oron om att det kommer att bli en inläggning på psyk. Jag vill absolut inte känna och tro detta men oron för att det en dag blir aktuellt finns som ett litet gnagande odjur inom mig.

Vissa dagar är detta gnagande odjur starkare än andra dagar och idag är en sådan dag även om jag inte kan sätta fingret på något speciellt.

Jag måste faktiskt säga att jag längtar efter den dagen då denna oro kan få försvinna och ersättas av ett stilla lugn.

Jag undrar när jag kände ett stilla lugn inom mig en längre tid? Små, korta stunder får jag känna det men just nu har jag behov av att få vila i lugnet en längre period och på det sättet hämta kraft och energi.

Men tyvärr går inte sådana känslor att forcera fram, finns de inte så finns de inte och det får jag för närvarande leva med.

Men hoppas och önska........det kan jag tillåta mig att göra.

Ha en riktigt skön kväll, tänd ljus och mys!

Kramar

Zita