Nu är Linda iväg några timmar, hon ska träffa den personen i öppenvården som hon tidigare gick hos och sedan möta sin kontakt person. Så nu har jag några timmar för mig själv vilket jag tycker är väldigt skönt.

Det avlöper fortfarande lugnt utan en massa diskussioner här hemma. I bland kommer nedstämdheten över oss men i nästa stund kan vi skratta och ha riktigt roligt tillsammans. Humorn har sakta börjat göra sitt inträde och i och med den kan vi för närvarande skämta om en del saker och det känns fantastiskt skönt. Under alla år har vi haft humorn med oss och fått oss ett gott skratt mellan varven. Jag tror att humorn och skrattet har hjälpt oss igenom mycket, jag tror att de gånger vi delar de ljusa stunderna, hämtar vi båda en kraft som bidrar till att vi orkar fortsätta kämpa. Känslomässigt pendlar jag oerhört mycket nu och det är inget jag kan påverka , utan det är bara att följa med i svängarna även om det ibland känns väldigt jobbigt.