Efter dagar av turbelens sitter jag nu här vid datorn och känner mig helt tömd på energi.

Eftersom Linda har blivit utskriven ifrån Capio skulle hon beställa sjukresan hem men hennes remiss fanns inte på datorn och av den anledningen kunde hon inte få åka taxi. Det gick åt mycket tid och ork till att ringa en massa samtal för att resan skulle ordna sig för henne.

För ett antal veckor sedan skulle remissen läggas in på datorn vilket jag fick ett starkt löfte om men så hade naturligtvis inte skett.

Nåväl hem kom hon och nu sitter hon i köket vid sin dator. Hur framtiden kommer att bli nu det står skrivet i stjärnorna. Det ska ev. bli ett möte i nästa vecka och det är väl bara att vänta och se vad det kan föra med sig men tyvärr har jag inga stora förhoppningar eftersom min erfarenhet säger mig att det inte kommer att leda till några positiva förändringar. Jag får ge det en chans och hoppas!

Jag har talat om för Linda att hon får ta eget ansvar här hemma och med det menar jag att jag inte går in som en vårdare eller tjatar om mat, dryck och annat. Jag finns här som hennes mamma och har absolut ingen ork kvar för diskussioner eller kontroverser.

Lindas handlingar har fått jobbiga konsekvenser och tyvärr är verkligheten så att även som förälder blir man hårt drabbad av dessa konsekvenser

Som tur var hade jag en tid för samtal på anhörigcentret idag och det kändes otroligt skönt att få gå dit och låta alla känslor och tankar få komma upp till ytan genom ord.

Nu är det helg, en helg där Linda inte skulle ha haft någon permission men nu ser vår situation annorlunda ut och tillsammans får vi försöka att göra det bästa av den.

Jag brukar försöka att leva efter mottot; ta en dag i taget och det är vad jag ämnar försöka med.

Önskar er alla en trevlig fredagskväll!