Hej igen!

Nu sitter jag här alldeles mol alle'na, nej nu ljuger jag lite för jag har två små katter som sällskap, så helt ensam är jag inte!

Efter ytterligare en tur till Psykakuten för en kroppslig bedömning och ingen åtgärd mer en att hon ska infinna sig där på måndag igen, har nu Linda åkt till sin kontaktfamilj och ska stanna där till imorgon. Jag känner hur spänningarna släpper och jag blir väldigt trött så nu ska jag lyssna till mig själv och "bara vara" som jag brukar säga. Jag ska bara ta det lugnt, läsa en bra bok och hitta mig själv igen. Det är lätt att tappa bort sig själv då man som vi hamnat i en väldigt turbulent period där det blir mycket diskussioner om värdet av att äta och dricka samt möten och akuta sjukhusbesök.

Jag vet att Linda har det jättebra där hon är, även om hon har ett "egenansvar" så känns det väldigt skönt att slippa det yttersta ansvaret.

Jag vill tacka Lindas underbara kontaktfamilj för det fantastiska stöd som både Linda och jag får! Ni är guld värda. Tack o kram!