Tröttsamma diskussioner!

Jag och Linda träffades i sta'n igår och åkte gemensamt hem till mig. Vi hade en mysig kväll tillsammans med god mat, tända ljus och lite TV tittande. Lite senare på kvällen infann sig en lite dämpad stämning mellan oss eftersom det blev lite diskussioner angående en del runt hennes ätstörning. Även om det senare blev lite lättsammare mellan oss så satt en viss del av det dämpade kvar mellan oss.

I morse intog vi en gemensam frukost, småpratade och kikade i var sin tidning. Stämningen mellan oss var avspänd men ganska fort växlar sinnesstämningen hos min dotter och hon blir irriterad eller jätte ilsken på minsta sak.

Hur reagerar jag på hennes svängningar? Ibland reagerar jag med irritation tillbaka, ibland pratar jag lugnt med henne och ibland kan jag skoja bort det. Min reaktion beror på hur trött och sliten jag känner mig. Om Linda ofta kommit in på sig själv och sin problematik och jag ideligen försökt att leda in samtalet på annat,då har jag blivit ganska tömd på energi och mitt tålamod med hennes humör skiftningar avtar betydligt.

Vi åkte in till sta'n idag för att vi skulle gå på bio och äta mat någonstans.

Vi såg filmen "Tusen gånger starkare" den var lite seg men hade ett budskap som var värt

att begrunda efteråt. Efter bion blev det mat på Hälsofreak Jag har nog aldrig ätit en så god och fräsch sallad tidigare, det var massor av lax. kyckling, räkor, kräftstjärtar mm. mm. Vi blev ordentligt mätta men var ändå tvungna att dricka en kopp kaffe på maten och äta en godisbit till det. Vi hade en lugn, skön avslappnad matstund tillsammans. Efteråt följdes vi åt till busshållplatsen, där vi sa hej till varandra och åkte hem åt var sitt håll.

I kväll blir det att enbart att slappa och ta det lugnt, se på TV och dricka en stor mugg med gott, varmt te'.

Sänder er alla en varm tanke och kram!

Vi kan inte skänka våra barn framtiden

men vi kan ge dem nuet!

Återhämtning

Efter en lång promenad där tankarna bokstavligen flög i väg med den starka blåst som är ute känner jag mig nu skönt avslappnad.

Då jag kom hem väntade min dotter på mig med färdigt kaffe. Å, denna ljuvliga kaffedoft som möter mig då jag kommer in!

Vi har en mysig fikastund tillsammans innan hon ska iväg och möta en tjej i stödteametoch äta med henne.

I dag känns det ganska bra och jag känner mig lugn beträffande Linda och det är otroligt skönt.

Det känns som att jag vilar i nuet och jag hoppas jag får bli kvar i den känslan resten av dagen.Det är i sådana stunder jag tror jag hämtar lite ny kraft, får jag inte vila i nuet då och då, var ska jag då finna kraften till att vara mamma och stöd?

Varma höstkramar till er alla!

I

önskar jag er alla med en varm tanke och kram!

Befogad oro

Den oro jag kände igår var inte obefogad eftersom min dotter mådde väldigt dåligt och fick åka till psykakuten.

Den oron är så speciell och tyvärr har det oftast varit något med min dotter då jag känt så.

I dag kom hon hit en stund efter lunchen och vi hade en trevlig fikastund tillsammans.

Jag frågade henne om hon vill följa med mig till IKEA på lördag, äta mat där och vara smakråd åt mig då jag ska kika på mattor. Efter det följer hon med mig hem och stannar till söndag.

Jag befinner mig i ett läge just nu där jag är full av känslor som plågar mig.

Det är som att gå bakåt och alla de gamla känslorna väcks till liv, känslor av förtvivlan. maktlöshet, frustration och en uppgivenhet.

Uppgivenheten kommer sig inte av att jag inte ser att Linda kämpar, för det gör hon. Nej, den kommer sig mer av känslan av att det jobbiga aldrig verkar ta slut.

Men en sak jag är glad och tacksam över att jag fortfarande känner väldigt starkt,,,, det är hoppet!

Hoppet och en önskan om att Linda en dag ska nå sitt mål! Än är vägen dit lång, krokig och fylld av taggigt snår men den dagen hon ser slutet på den vägen, då har hon nästan nått fram.

Varma tankar till er alla i höstmörkret!

När du hamnar i en besvärlig situation

och det känns som att allting går emot dig

tills det verkar som om du inte kan

stå ut en minut längre

Ge då inte upp

för det är just där och då

som tidvattnet vänder.

Jag känner oro, något har hänt...

Sitter här och funderar över hur min dotter har det idag! Det är inte så vanligt att

vi inte hörs av i telefonen under dagen, även om jag tycker att det är okey och helt normalt.

Varför jag undrar över hur hon mår är för att jag vet att hon har haft vägning i dag

och att hon skulle träffa olika personer och ha samtal med dem.

Varför känner jag en viss oro? Jag vet inte och den kan vara helt obefogad vilket jag hoppas att den är. Kanske jag känner oron för att det ofta varit så att om jag inte hört någon från Linda på en hel dag så har det ofta inträffat något. Förmodligen är jag så programmerad på detta så att varningsklockorna ringer och väcker min oro till liv.

Men som sagt det behöver absolut inte vara något utan det kan bero på att det har gått i ett för henne under dagen. Jag får veta hur dagen varit i kväll då hon kommer hem efter det att

hon ätit mat ihop med sin kontaktperson och en av de på stödteamet

Jag har känt att min oro ligger och pyra inom mig för att mellan varven ge sig till känna mer och oftare nu. Ärligt talat så är det fruktansvärt jobbigt och tröttsamt att känna oro, för den oro som gäller min dotter kan jag inte påverka eller göra något åt så att den ska mattas av eller försvinna.

Då jag gör en del olika saker och unnar mig själv promenaderna som är väldigt viktiga för mig så kan jag lägga undan oron under de stunderna men så fort jag kopplar av är den där och sätter klorna i mig.

Oj vad det har blivit mörkt i lägenheten medans jag suttit vid datorn så nu får jag allt resa på mig och gå runt och tända lite lampor.