Livets krokiga väg!

Varför måste livets väg vara så krokig, backig och full med törnen?

Nu är det med tunga steg jag vandrar fram. Dag läggs till dag och nu är det att bara att vänta på att stegen ska bli lättare och vägen lite rakare och mer lättframkomlig.

Av olika orsaker är min dotter inlåst på psyk 24 timmar om dygnet.......igen. Ja, jag säger igen eftersom det har hänt ett antal gånger vid det här laget.

Jag har full förståelse för att läkaren väljer detta alternativ och det är inget som jag vill/kan påverka.

Nu är det upp till Linda om hon fattar beslutet om att kämpa på så mycket hon kan så att hon sakta men säkert kan jobba sig tillbaka till det läge hon befann sig i bara för några dagar sedan.

Jag hoppas innerligt att hon gör det för hennes egen skull så att hon kan vara ute och njuta av sommardagarna igen.

Jag önskar så att hon släpper in det ljusa i livet och att hon vågar bli kvar i det så länge att hon upptäcker att det är skönt och givande att vara i den friska världen.

Åren går och en dag hoppas jag att hon verkligen bestämmer sig, vågar ta klivet och tänka

"jag kan flyga."

Jag vet vilka värdefulla resurser min dotter har inom sig och jag hoppas innerligt att hon en dag kommer att ta vara på dessa och dela med sig av dem.

Jag hoppas ni får en fin lördagskväll och att ni kan njuta och koppla av under morgondagen!

Var snälla mot er själva och unna er något litet extra som för er kan ge tillvaron lite extra glans.

Kram och tanke

Zita