En liten resa med egentid!

I morgon bär det iväg till min syster i Kolmårds skogarna.

Det ska bli både skönt och roligt att åka i väg några dagar och få umgås med min syster och njuta av skog och sjö.

Min dotter kommer till Norrköping på fredagen och vi hämtar upp henne på resecentrum för att sedan åka och gratulera en annan syster gemensamt.

Senare åker jag och Linda pendeln hem och vi kommer att tillbringa helgen tillsammans hos mig.
Det ska bli mysigt att träffa henne på fredag eftersom det då gått ca en vecka sedan vi sågs som hastigast på avdelningen.

Hoppas ni får fina sommardagar och orkar/kan njuta av dem!

Kramar

Zita.

Livets krokiga väg!

Varför måste livets väg vara så krokig, backig och full med törnen?

Nu är det med tunga steg jag vandrar fram. Dag läggs till dag och nu är det att bara att vänta på att stegen ska bli lättare och vägen lite rakare och mer lättframkomlig.

Av olika orsaker är min dotter inlåst på psyk 24 timmar om dygnet.......igen. Ja, jag säger igen eftersom det har hänt ett antal gånger vid det här laget.

Jag har full förståelse för att läkaren väljer detta alternativ och det är inget som jag vill/kan påverka.

Nu är det upp till Linda om hon fattar beslutet om att kämpa på så mycket hon kan så att hon sakta men säkert kan jobba sig tillbaka till det läge hon befann sig i bara för några dagar sedan.

Jag hoppas innerligt att hon gör det för hennes egen skull så att hon kan vara ute och njuta av sommardagarna igen.

Jag önskar så att hon släpper in det ljusa i livet och att hon vågar bli kvar i det så länge att hon upptäcker att det är skönt och givande att vara i den friska världen.

Åren går och en dag hoppas jag att hon verkligen bestämmer sig, vågar ta klivet och tänka

"jag kan flyga."

Jag vet vilka värdefulla resurser min dotter har inom sig och jag hoppas innerligt att hon en dag kommer att ta vara på dessa och dela med sig av dem.

Jag hoppas ni får en fin lördagskväll och att ni kan njuta och koppla av under morgondagen!

Var snälla mot er själva och unna er något litet extra som för er kan ge tillvaron lite extra glans.

Kram och tanke

Zita

Lite tyngre tillvaro!

I går mötte jag min dotter i sta'n och vi åt lunch tillsammans. Det var en trevlig stund då vi åt vår bakade potatis med tillbehör. Efter det var det meningen att vi skulle spela minigolf men tyvärr öppnade sig himlen och det brakade loss med åska och ösregn.

Mellan skurarna blev det lite ögonshopping och en glass på Bosses glasbar.

Vi skiljdes åt vid busshållplatsen, Linda åkte till avd och jag åkte hem.

Just nu upplever jag det som att vi är inne i en lite tyngre period där jag får putta Linda framför mig vilket blir kämpigt efter ett tag.

Hennes humör går upp och ner som en berg och dalbana och jag försöker att inte åka med men rent automatiskt gör jag det till en viss del eftersom skiftningar i humöret påverkar ganska starkt.

På fredag ska vi ses och ta en sväng till Ikea. Vi äter lunch där och och sedan går vi nog en sväng innan jag byter en rullgardin som jag köpt tidigare.

Linda ska vara hos mig fred-sönd men inte hela den sist nämnda dagen.

Jag känner att vi börjar falla in i det gamla mönstret då Linda var hos mig varje hel helg och så vill jag inte ha det igen. Jag vill inte känna mig låst utan jag vill kunna göra andra saker på en helg om jag känner för det och vill jag bara vara hemma ensam så måste jag få vara det, utan att känna press på mig.

Det är så lätt att tappa den ork och energi jag nu lyckats att bygga upp vilket har tagit lång tid.

Jag vill behålla den orken, bättra på den dag för dag och absolut inte känna att den raseras.

Det är inte bara jag som mår bra av det utan även min dotter med.

Jag önskar er en skön sommarkväll!

Myskväll!

Om ett par timmar kommer min dotter hem till mig och vi ska ha en mysig kväll tillsammans
I morgon har vi tänkt att vi ska spela minigolf mellan regnskurarna, är det sommar så är det. :-)

Linda stannar till söndag efm då hon ska vara tillbaka på avd till 16.30.

Jag önskar er alla en fin sommarhelg och hoppas att ni kan göra något ni tycker om och som ger er nya krafter.

Många, varma styrkekramar till er alla!

Tack för att ni finns!

Ni alla som har det jobbigt p.ga. olika saker.......fortsätt att kämpa!

En liten uppdatering!

Jag har varit väldigt dålig på att uppdatera min blogg och tyvärr kommer det nog att dröja ett tag till innan jag får energi till att blogga som jag gjorde tidigare.

Min dotters resa bort från ätstörningen går fortfarande en hel del upp och ner vilket påverkar mig enormt känslomässigt Hon kämpar på och som jag vet har det inte inträffat något negativt då det gäller ätstörningen men ibland känns det som att jag befinner mig på gungfly. Jag vet aldrig hur länge något håller eftersom det är så ostadigt under fötterna.

Ännu vågar jag inte tro.......bara hoppas!

I morgon ska jag hämta henne efter lunchen och gemensamt åker vi sedan hem till mig.

På lördagmorgon åker vi till Norrk för att träffa min syster med man, gemensamt blir det sedan att vandra runt på den stora loppisen de har där.

Det blir mat och fika hos min syster, senare blir det pendeln tillbaka hit och vi får ytterligare en kväll med mat och gemenskap tillsammans, dottern och jag.

Jag vet inte ännu om Linda ska vara tillbaka på avd efter frukosten eller om hon blir kvar här över lunchen men i vilket fall så ska hon tillbaka till avd på söndagen.

Jag har inte träffat min dotter sedan i lördags morse så nu ska det bli väldigt mysigt att hon kommer hem så att vi kan umgås och bara ha det fint.

Styrkekramar

Zita

En lång och krokig väg!

Under många år känns det som att jag vandrat på en lång och krokig väg med många tröttsamma uppförsbackar.

I bland har vägen blivit så smal att jag fått riktiga rivmärken av buskar med vassa taggar men i bland har vandringen varit lättare och solens strålar har värmt min sorgsna och trötta själ.

Efter att jag nu under en lång tid fått vila och bara vara så har mina krafter sakta återvänt till mig. Jag känner att jag börjar att hitta mig själv och kaoset inom mig har fått ro att lägga sig.

Jag känner mig känslomässigt ungefär som ett pussel där de flesta bitarna har kommit på plats men att det fortfarande finns några som felas.

Det är svårt att hitta sitta inre då man har tappat bort sig själv! Det tar tid att läka och komma tillbaka men det går och det blir en hel del nya erfarenheter jag fått under vägens gång, en del bra och en del mindre bra. Livet är ibland så att det inte går att välja sina upplevelser och erfarenheter men jag kanske kan välja vad jag kan göra med dem så småningom.

Min dotter kämpar på och det gör mig varm av glädje och stolthet! Som mamma påverkas jag känslomässigt väldigt mycket av min dotter och hennes problematik. Då jag ser att Linda har kämparglöden och även glädjen så får jag energi till att stötta henne och kan glädjas med henne i hennes framsteg. Då jag märker att detta inte finns hos dottern utan det mesta är svart då påverkas jag negativt och energin försvinner.

Snart är det helg och då ska jag krama om och umgås med min dotter vilket jag ser fram emot!

Önskar att ni alla kan få njuta av denna härliga sommarkväll!

Kramar

Zita