Nära en inläggning på psyk.

Senare på torsdagen fick jag veta av min dotter att hon på fredagen tillsammans med sin sjukgymnast skulle gå till psyk och träffa den läkaren hon haft då hon tidigare legat inne.

Linda var orolig och jag kände mig oerhört kluven. Eftersom jag vet att hon inte blir hjälpt av att ligga inne på den avdelningen där det fungerar så att en näringsdryck sätts framför henne och sedan lämnas hon för att ensam dricka denna. På samma sätt fungerar det med de andra målen hon ska inta och det fungerar verkligen inte.

Ser jag på en inläggning från den synvinkeln så är jag inte för det men jag tycker ändå att de med gemensamma krafter hade kunnat komma fram till en bra lösning beträffande helgerna.

Jag känner mig arg och frustrerad över att allt ska vara så omöjligt! Linda försökte att förklara detta om att jag inte går in som vårdare på helgerna men hon fick inget gensvar på detta, ett hum, blev svaret från läkaren.

Visst sattes det vissa krav på henne angående viktnedgång men jag tycker ändå att det är så otroligt att de inte kan göra något så att det blir en avlastning.

Linda kom hem till mig efter det att hon varit på psyk. Jag hade lovat henne det tidigare i veckan men jag avkrävde henne ett löfte om att det inte skulle uppstå några protester eller någon diskussion på lördagen då hon skulle åka hem. Dessutom hade jag sagt åt henne att hon fick berätta vad som hänt tidigare under dagen på fredagen men sedan skulle vi lämna allt sådant prat för att enbart umgås och ha trevligt.

Vi har haft ett väldigt trevligt dygn där vi har umgåtts, ätit, pratat och skrattat. I dag på eftermiddagen plockade hon ner sina saker och vi kramade om varandra då hon skulle gå till bussen.

Det kändes oerhört skönt att slippa diskussionen om att hon vill stanna kvar osv.

Ett sådant dygn som jag och min dotter nu har haft tillsammans är för mig guld värt och allt känns bra då vi skiljs åt då hon ska åka hem.

Tack Linda!