I lördags var jag hemma hos min dotter och blev bjuden på korvstroganoff vilket var väldigt gott. Vi hade några trevliga timmar tillsammans men då jag skulle gå frågade jag Linda om det var okey för hennes del eller om hon ville följa med hem och äta lite mat.

Det slutade med att vi gemensamt tog bussen hem till mig och åt en matig kycklingsallad. På söndagsmorgonen åkte hon hem till sig och jag följde med en vän till landet.

Som att trycka på en knapp fick jag plötsligt ont i halsen och frös ordentligt så nu sitter jag här med en förkylning och känner mig lite smått hängig så dagen har varit ganska lugn.

Just nu känns det som att jag befinner mig i en glaskupa och sitter ganska skyddad från oro och ångest beträffande min dotter. Kanske jag behöver befinna mig här just nu för att få ett liten team out från alla de känslor som gör sig påminda mer eller mindre dagligen.

Jag försöker att stötta och peppa Linda till att kämpa på men jag undviker att gå in i någon diskussion beträffande maten, eftersom jag bara slösar bort min energi på ingenting.

Måste säga att det känns skönt att enbart vara mamma men samtidigt har jag märkt att mina känslor av oro, vanmakt mm gör sig mer påminda eftersom jag idag kan tillåta mig att känna dem. Då jag var i vårdrollen fanns det inte utrymme för det jag kände på samma sätt eftersom att hjälpa Linda tog så mycket av min tid och kraft.

Önskar er en trevlig måndagskväll!