I dag fattade jag ett beslut angående min dotter. Som mamma kan jag inte låta det fortgå att ingen tar tag i att Linda tappar i vikt så jag ringde upp en av hennes kontakter i stödteamet och berättade om min oro och att något radikalt måste ske beträffande Linda nu. Någon måste ta tag i det som sker och stoppa det innan det går så långt så att hon måste läggas in igen. Av erfarenhet vet jag att den avd på psyk hon skulle hamna på kan absolut inte hjälpa henne eftersom det saknas den kunskap som behövs för att vända den här situationen. Det blir en förvaring av henne men tyvärr ingen vård.

På det senaste mötet vi hade sa jag att det inte kommer att fungera så att det blir till det bättre för Linda men vem lyssnade på det? Jag känner min dotter väldigt väl och vet hur hon fungerar och det gör mig ganska frustrerad att ingen lyssnar och tar till sig av mina erfarenheter.

Även om jag anser att hon ska ha eget ansvar så måste de vara väldigt fyrkantigt för hennes del.

Det gör så ont i mig av oro och förtvivlan för Lindas skull så jag skulle kunna ställa mig på ett hustak och bara skrika rakt ut HJÄLP HENNE!!!!

I dag har jag gått en extra lång promenad för att gå av mig de tärande känslorna och visst lättar det men bara tillfälligt, det blir ändå en avkopplande stund vilket är välbehövligt just nu.