Nu är det andra kvällen jag sitter här vid datorn uyan att min dotter finns i närheten. Det brukar ta ett par dagar innan jag vant mig vid att inte Linda är här och jag måste medge att jag saknar henne.

Då jag pratat med henne i telefonen och fått höra att dagen gått bra, blir jag otroligt glad för hennes skull men även för min egen del. Det känns som att det behövs lite positiva saker som sker nu, för att kunna samla lite kraft och orka gå vidare.

Det blir en tidig kväll denna afton så nu önskar jag er alla en god natt.