I går efter lunchen åkte jag och Linda tillsammans hem till henne för att sova över natt.

I början gick det bra, vi plockade och fixade lite men efter ett tag tog hennes humör över helt och fullt. Först satt jag och lyssnade på hur hon kände det och jag försökte att komma med olika förslag på vad hon kunde göra för att hantera ångesten och oron som kommer över henne. Men efter att ha hört samma ältande under ett par timmar fick hon göra ett val som bestod av två saker. Antingen skulle vi gå iväg, inhandla en kebabtallrik och en Dvd film för att sedan ha det trevligt resten av kvällen eller oxå kunde hon fortsätta med sitt negativa ältande och i så fall skulle jag gå hem. Gissa vilket val hon gjorde! Hon valde det bra alternativet!

Vi gick iväg och inhandlade mat och dvd för att sedan gå hem, äta och se på film. Vi hade det väldigt mysigt och fint resten av kvällen och jag talade om för henne att hon skulle vara stolt över sig själv för att hon gjorde något bra av den jobbiga situationen.

Om ni undrar över ifall jag verkligen hade gått min väg om Linda hade fortsatt med sitt negativa ältande? Så är mitt uppriktiga svar JA det hade jag gjort!

I morse avnjöt vi en frukost tillsammans och städade undan det som var kvar, sedan åkte vi buss till stan' där vi gick åt var sitt håll, Linda till stödteamet och jag åkte hem.

Linda kom sedan hit så att vi kunde fika och äta middag tillsammans och nu är hon iväg med sin kontaktperson för att handla en transpotväska och lite annat till sin katt.

Om ett par timmar blir Mysan hämtad och då flyttar hon och Linda hem till sig.

Nu kan jag bara hoppas att Linda verkligen kämpar och tar sitt ansvar över att det ska gå bra att bo själv igen.

Nu kan/ orkar jag inte göra mer för henne men jag finns här och vi kommer att hålla oss till det kontrakt vi skrivit på vilket innebär att hon sover hos mig fredagar och jag hos henne på måndagar