Idag har jag varit på Anhörigcenter och fått prata om mina tankar och känslor vilket känns väldigt skönt. Efter samtalet satt jag i massagestolen och sedan njöt jag av den avslappning som infinner sig efteråt, det gör gott för både kropp och själ.

Då jag vandrade neråt sta'n ringde jag till min dotter för att fråga om hennes huvudvärk var bättre vilket den var. Hon hade träffat en kompis som hon fikat med och de skulle precis gå skilda vägar så Linda frågade om vi kunde ses en kort stund. Vi träffades och gick en sväng på H&M för att sedan gå till Netto. I affären ville Linda köpa lite godis och jag frågade om det var så bra eftersom hon är själv på kvällen efter det att stödteamet har gått. Hon svarade med att det går bra om hon inte köper så mycket godis men jag tycker inte att hon ska ha något godis hemma eftersom det är stor risk att hon hetsäter det och sedan kräks.

Vid ett sådant tillfälle känner jag ett obehag som kommer över mig men jag anser att det är hennes ansvar och jag kan inte göra mer än att prata med henne. Jag känner att hennes handlingar och ansvar tar jag mer och mer avstånd ifrån och jag har kommit så långt nu med mig själv att hon får ta konsekvenserna av sitt handlande själv.

Det låter kanske hemskt men jag har varit en aktiv mamma i så många år så att jag nu känner att jag vill få ork över att göra lite mer av sådant som känns bra för mig. Jag kommer att vara delaktig på möten och vara med på vissa bitar då det gäller stöd och hjälp för Lindas del men jag kommer att lyssna till mitt inre och inte ta på mig mer än jag orkar och vill.

Det är tyvärr alltför lätt att sakta komma in i att vara aktiv i behandlingen eftersom vården ofta kräver och förväntar sig det. Det är inte konstigt att det blir så för att som förälder är man beredd att göra allt för att hjälpa och stötta ens barn i hopp om att det ska leda till ett friskare liv. Fast jag tycker det är otroligt fel av vården att kräva att en förälder mer eller mindre kör slut på sig själv vilket den gör idag.

Det har tagit tid för mig att nå fram till detta beslut men nu när jag har gjort det och att det känns helt rätt för mig måste jag säga att jag upplever en känsla av lättnad.