Varför är det så svårt i bland att vara mamma och varför ska känslor vara så smärtsamma?

Jag känner hur min oro ökar på för var dag som går och jag vet inte riktigt hur jag ska eller kan hantera situationen.

I morse hade jag och min dotter en diskussion kring maten ....igen. Jag har bett henne öka sin yoghurt från 0.5% till 2 eftersom hon inte äter någon smörgås längre. Då hon äter med sitt stödteam blir det en sallad bestående av enbart grönsaker och inget bröd vilket för mig är ofattbart då det är alldeles för lite. Som tur är äter hon en bra och nyttig middag tillsammans med mig senare men det räcker ändå inte, detta har fört med sig en viktnedgång.

Det känns som att jag bara står och ser på hur det sakta försvinner en del av Linda rent viktmässigt, det ger känslor av maktlöshet, förtvivlan,ilska och tärande oro. Ibland skulle jag bara vilja skrika rakt ut för att ge utlopp för frustrationen och smärtan. Men.....vem lyssnar??

Förra sommaren då den dagavdelning som hon gick på plötsligt stängde kändes det som att befinna sig i ett ingenmans land. där vi själv skulle hitta ett sätt att överleva. Ungefär samma känsla bär jag på nu eftersom jag upplever att inget var förankrad då den personen som ska hålla i det hela gick på semester. Inget kontrakt blev skrivet efter mötet vilket var bestämt och inte upplever jag att de som bestämdes i ord följs av någon part.

Jag hoppas verkligen att det är någon som kommer att ta tag i det hela så att det blir något hållbart för Lindas del efter semestertiden.

Till dess....ja, vi får försöka att ta en dag i taget och göra så gott vi kan för att klara oss igenom den här situationen hur jobbig och fylld av smärta och oro den än blir. Vi har klarat det gemensamt förut och det hoppas jag verkligen vi ska göra den här gången med.

Vi är mor och dotter,två självständiga personer med olika känslor och erfarenheter men vi vill gå åt samma håll då det gäller ätstörningen.

Vi håller varandra i handen coh då den ena vill stanna får den andra dra och tvärtom. Vi har alltid använt oss av

"tillsammans är vi starka."

Önskar er alla en fin och skön sommarkväll!