Dessa semestertider! Ja,semestern gör tyvärr tillvaron lite krångligare då det gäller vården, det blir vikarier och en mer diffus tillvaro där man inte riktigt vet hur något ska se ut eller bli.

Linda var och åt lunch med sitt stödteam idag och sedan åkte de och tittade på hennes lägenhet. Det är nu bestämt att hon ska sova hemma hos sig en natt i nästa vecka för att sedan öka på en natt i taget varje vecka.

Hur ser jag på detta? Jag tycker att det är en bra ide' att hon ska ta det lite långsamt med övernattningen så att hon successivt får vänja sig och att hon kanske åtminstone kan tillbringa några nätter i veckan där i väntan på en ny lägenhet.

Jag kommer säkert att känna oro över hur det går med maten där men den oron har jag redan här hemma eftersom jag ser hur hon minskar på de olika målen. Är hon hos mig har jag lite uppsikt över hennes mående och ätande men kan ändå inte göra något åt det. Det jag känner att jag inte klarar av det är just detta med minskandet av maten och att hon genom det får en viktminskning. Samma mönster har upprepats flera gånger nu och min rädsla för att hon åter en gång ska bli så dålig så att det är fara för hennes liv är fruktansvärt stark.

I bland går diskussionerna varma här hemma men när Linda bara har en sak för sina ögon då känns det som att jag bara kastar en boll i väggen som hela tiden studsar tillbaka. Inget av det jag säger tar hon till sig utan det svar jag får är: "jag vet." Jag blir fruktansvärt frustrerad av detta.

Hon är vuxen, har ett egenansvar men.......en gång mamma alltid mamma.