Jag känner oro, något har hänt...

Sitter här och funderar över hur min dotter har det idag! Det är inte så vanligt att

vi inte hörs av i telefonen under dagen, även om jag tycker att det är okey och helt normalt.

Varför jag undrar över hur hon mår är för att jag vet att hon har haft vägning i dag

och att hon skulle träffa olika personer och ha samtal med dem.

Varför känner jag en viss oro? Jag vet inte och den kan vara helt obefogad vilket jag hoppas att den är. Kanske jag känner oron för att det ofta varit så att om jag inte hört någon från Linda på en hel dag så har det ofta inträffat något. Förmodligen är jag så programmerad på detta så att varningsklockorna ringer och väcker min oro till liv.

Men som sagt det behöver absolut inte vara något utan det kan bero på att det har gått i ett för henne under dagen. Jag får veta hur dagen varit i kväll då hon kommer hem efter det att

hon ätit mat ihop med sin kontaktperson och en av de på stödteamet

Jag har känt att min oro ligger och pyra inom mig för att mellan varven ge sig till känna mer och oftare nu. Ärligt talat så är det fruktansvärt jobbigt och tröttsamt att känna oro, för den oro som gäller min dotter kan jag inte påverka eller göra något åt så att den ska mattas av eller försvinna.

Då jag gör en del olika saker och unnar mig själv promenaderna som är väldigt viktiga för mig så kan jag lägga undan oron under de stunderna men så fort jag kopplar av är den där och sätter klorna i mig.

Oj vad det har blivit mörkt i lägenheten medans jag suttit vid datorn så nu får jag allt resa på mig och gå runt och tända lite lampor.